Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
l)n him rftnile tillbaka loide Inni
icke allenast nötter, ntnn också ett litet
jiilträd hvilket him sutte på bordet,
det första hans ensliga rum någonsin
hiiile skådat, och åtskilliga andra
herrligheter som hnn utbredde för Marius
förtjusta blickar. Nu behöfde ban
icke Itugre fnndcra öfver, hvad ile
skulle taga sig före pà den återstående
delen uf aftonen; «y Mnrin roade sig
och skrattade sä ntt värdinnan var
nä-ra litt remna af nyfikenhet (Ifver ntt
la vela hvad soln var på färde. Och
doktorn ja det ligger något alltför
smittande i ett oskyldigt barns
hjort-liga skratt, för att lmn icke också skulle
hafva skrattat med af ett uppriktigt
hjerta.
Då han omsider såg på sitt ur vnr
nftonen redan försvunnen. Dåsig han
sig om i sitt rum neil tänkte på huru
densamma julafton som hade börjats
så mörk derinne nu var slutad så ljus.
Och huruledes ban i ett fattigt barns
glädje hade funnit sill egen så rikligt
och lycksaligt.
— Jag mente, tänkte ban, ntt vara
god emot lieiiue. och liou har gifvit
mig låugt illern igen åu jng gifvit
henne. Hennes oskyldiga barnaansigte
förskingrade mörkret i mitt rum,
bu-nade väg för evnngeli ljus i mitt
||jerta och lockade teendet fram igen på
minn läppar, då de nästan liade glömt
det. O, hulda barn från Bethlehem,
det var vül dn sjelf som sände lie||ue
i armodets drägt, hvilken du vigt uch
adlat 1
lian satte sig hos henne, tog
hennes hand och sade: — So si Maria,
nu år vår julafton förbi 1 Ett ögonblick
satt bon stilla och sa slingrade liou
sin friska arm otn hans hals och
hviskade med tårfulla Ögon: — Låt mig
blifva bos dig! Det skola vi tata om
i morgon, Maria! svarade han leemle
och så kysste Mnrin honom, klappade
hnns rynkade kinder, lädo sitt hufvud
på hans sknhlra oeh somnade in.
Sålunda tlek gamle ungkarlen
kyssar oeh klappar, likaväl som
grossfi-rens tanto, och silumin firade den
sure doktor 1’innelterg ocli den futtiga
llllii tiggarflickan julafton med
hvar-andni, och julens Herre såg väl
likaså mildt titi dem. som till det
talrikaste och rikaste sällsknp som den
afton vnr samladt. (Slut.)
Posten kommer!
Från syskonen W„ A. ocli S. S. har
influtit till gossen i Bränn-
landsskogen.......3 mark.
Åtskilliga bref måste denna gång, i
brist på utrymme lemuns obesvarade.
Bokstafs-gäta.
Af J—rl.
117.
J»g bestar af 10 bokstäfver.
Min 0. 1. 13. |fi. tilia osannt.
Min ä. 6. 11. 4. Ett fruntimtncrsnnmn.
Min 3. 7. 8. = skinn.
Min 7. 14. 8. 15. 18. Ett adverb.
Min 16. Eli konsoiiiint.
Min 5. 10. 19. 17. 12. En flod i
A-frika.
Min 9. 10. Ett personligt pronomen.
Mill hein är iiiniiiicl på en finsk skald.
Upi>IÖ!-iiiJii{fm- till njo 12:
114. Lilla Fnnny såg så gintl,
Upp åt stjernorna och sad":
Med hvad iuångii ögou ser.
Gud på Fanny neri
115. Du hur sinne
Lilla pojke. ren.
Du är envis som en Finné
Jn, väl mer än en.
HELSINGFORS.
Theotlor Sednrliolni* Ii n k t ry ck u r 1, 1 860.
Företedt: L Htimbärger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
