Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
märksaiuhet menniskan skänkt
sin trogne följeslagare.
I ett Inni], der landtmiuinens
gårrl om natten hotas af
vargar, björnar, hyenor och
dylika rofdjur, utväljer man
naturligtvis de starkaste och
kraftfullaste hundar för att bevaka
hus ocli hein- Mun dödar de
mindre och svagare valpar ne
af samma kull, för att desto
båttre kunna vårda de öfriga.
Man parar också sedan de
kraftigaste djuren tillsamman,
för att erhålla så starka och
modiga hundar som möjligt;
under dylika förhållanden är
det ingen brist på föda åt
dem.
Innevånaren i större städer,
som vill ha eu luind, blott för
att göra larm på gården, ifall
så behöfves, eller ha den i
rummen för sitt nöjes skull,
skall vid valet och skötseln af
hundar, utgå från en helt
annan synpunkt. En tlogg, stor
som en kalf, passar ej till
knähund för ett fruntimmer — cu
fattig bonde eller borgare
ktin-dc ej ens föda en dylik. Har
matt förkärlek för små
hundar, så väljer man blund
vnl-parne af samma kull blott ut
de minsta, parar dem med
likadana och söker utbilda
deras egenheter.
Lika mycken omvexling man
finner i hundens yttre gestalt,
ifrån den store slagtarhunden,
vindtbunden, rapphönshundcn
och spetsen till pudeln, taxen,
råtthunden o. s. v. så olika äro
ocksä deras förmögenbeter och
egenskaper. Doggen och
blodhunden utmärka sig genom
styrka och vildhet, pudeln
genom läraktighet,
newfoundlän-darcn genom godtnodighet och
trohet.
En beskrifning öfver alla
hundracer, hvilka under
tidernas lopp blifvit uppföàtrade
som menniskans vänner,
skulle uppfylla hein band. Allt
efter tidens smak och behof
hafva nya arter uppstått och
åter gått under, utan att
någon sedan egentligen kunilu
säga, hvarifrån de kom Otti t och
hvart de tagit vägen. För kort
titi sedan begagnades spetsen,
gom utmärker sig genom sin
vaksamhet, mest till gårdshund,
för närvarande år den redan
till en del utträngd af andra
arter. I slutet uf förra
århundradet var mopsen det
vanliga slaget i ruin, isynnerhet i
förnäma hus. Man tyckte då
alldeles ofantligt otn den
under det man nu finner den
afskyvärd och derföre också
högst sällan påträffar den i sin
äkta form. Den har ett rundt
hufvud med mycket kort, tjock,
svart 1109 ocb.cn mycket
rynkig panna. Öronen voro
redan af naturen små, men de
blefvo dessutom vanligtvis
af-klippta eller tilloehmed
bortryckta. Mopsen bär sin svans
sammanrullad sotn cn kringla.
Genom de många låckerbitar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
