Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
211*
för att berga sköten, var icke
att tänka på. Gubben ocli
gumman stodo häpna viel
trappan och måste hålla sig fast
i dörrposten, medan vattnet
atånkte dem öfver ansigtet.
Sade jag ieke, att det är
ul-drig någon välsignelse med
fiske på sfindugsnnttcn! menade
Laxmatte buttert, och
gumman stod der så flat och
förskräckt, att hon icke ens
tänkte pà Ahtis kor.
När ingenting var att göra,
gingo de in igen. Nu blefvo
deras ögon tunga efter natt-
r- n
vaket, och de somnade så godt.
som om aldrig ett stormigt
haf brutit i vrede kring deras
ensliga klippa.
När Laxmatte och hans
gumma vaknade, stod solen redan
högt uppå himmelen, ovädret
hade upphört, oeh endast
hafvets dyning gick ännu i höga
silfverkullar, glittrande i
solskenet, emot den röda
klippan.
— Nej, hvad är det?
ropade gumman, när hon tittade
ut genoiu dörren.
— Det ser ut som en stor
skjälhuud, menade Laxmatte.
— Så sannt jag lefver, är
det’ieke en ko! utropade
Laxmaja.
Och en ko var det, en
präktig röd ko af bästa sorten, fet
och frodig, som om hon i
alla sina dagar ätit spenat. Ilon
gick der sà lugn på stranden
och rörde icke ens vid de fat-
tiga grästorfvorna, likasom
försmådde hon en så mager kost.
Laxmatte trodde ej sina
ö-gon, men en ko var det, så
var hon skapad, och det
visade sig snart, när gumman
begynte mjölka henne och
fylldt; alin käril, ända till
öslca-ret, med den raraste
morgonmjölk. Gubben hråkade
förgäfves sitt hufvud med att
begripa huru hon kommit dit,
och gick lit att söka sina
förlorade sköt. Det dröjde icke
heller länge, innan ban fann
dom uppkastade af vägen på
stranden och så fulla al* fisk,
att man ej sågen enda maska
för idel blänkande strömming.
— Det är godt och väl ntt
vi ha cn kudilu, snde
Laxmatte, medan ban gåhide
strömmingen, men med hvad skola
vi föda henne?
— Det blir väl något råd,
sade gumman. — Oeh kuddan
hittade sjelf på råd. Hon gick
ut i vattnet och åt sjögräset,
som vexte i stora bankar vid
stranden; dermed höll hon sig
ständigt vid bästa hull. Alin,
utom Prins, tyckte att hon var
en snäll kndda. Prins
skällde pä henne; ban hade fått
en rival.
Från den dagen funnos
mjölkfat oeh filbunkar i öfverflöd
på ilen röda klippan. Alla
sköt voro beatAndigt fulla af
fisk. Laxmatte oeh Laxmaja
blefvo feta af vällefnad och
hvar ilag rikare, ty gumman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
