Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Klip pan Alitoln blef sä gnum,
och Laxmajn blef så förnäm,
att alla sjöns simpor ocb
strömmingar föllo uti förundran.
Sjelfva Prins föddes ined
kall-stek och gräddvofHor och blef
till slut så rund som en
vass-bukskagge. Ar du nu nöjd?
sade gubben.
— Visst är jag nöjd, sade
Laxmaja, om jag bara hade
trettio kor, del behöfs något
för ett sådant bushåll.
— Gå till trollet, sade
Lax-mutte.
Gumman for ut nå sin nya
ångbåt och sjöng lör
hafsko-nungen. Nästa morgon stodo
trettio sköna kor på stranden,
ocb alla skötte sig sjelfva.
— Vet du, gubbe, sade
Laxmaja, här år alldeles för trångt
p;’i en så liten usel klippa, och
livar får jag rum för de
mänga korna?
— Jag vet intet annat råd,
sade gubben, ån att du
pumpar ut hafvet.
— Du pratar! Hvem kan
pumpa ut hafvet?
— Försök med din nya
ångbåt. Der är en pump.
Laxninja begrep väl att
gubben tokades, men kunde icke
låta bli att tänka derpå. Icke
kan jag pumpa ut hafvet,
menade hon. Men om jag
bygger en stor damm Utåt djupet
ocb sedan fyller den med
stenar och saml, så få vi vår
klippa dubbelt större,
Guuiuiau lastade sin nya
ångbåt med sten, ocb for ut
på djupet. Spelmannen var
med och spelte så vackert på
sin basfiol att Ahti och
Wel-latno och alla hafvets tärnor
dOko upp till vattenytan, för
att lyssna på spelet.
— Hvad är det, som
glittrar så grannt i vågorna?
frågade Laxmaja.
— Det är hafvets skum, som
blänker i solskenet, svarade
spelmannen.
— Kasta ut stenarna! sade
Lnxinaja.
Folket i ångbåten begynte
kasta ut. stenarna,plums,plums,
till höger och venster i
skummet. En sten slog näsan af
AVellamos bästa kammartärna.
En annan skrapade
hafsdrott-ningen sjelf en skråma på
kinden. En tredje sten
plumsade nära till Ahtis hufvud och
ryckte bort hälften af
hafsko-nungens skägg. Det blef ett
väsen i hafvet, och vågorna
tumlade om hvarandra som i
en kokande gryta.
— Hvarifrån kom den
väderilen? sade Laxmaja. Men
innan hon talat, till slut,
gapade hafvet upp som ett
gälld-gap och slök hela ångbåten.
Laxmaja sjönk som en sten
till bottnct, men spärrade
e-mot nicd händer och fötter och
kom åter upp till vattenytan,
der hon fick fntt i
spelmannens basfiol ocb Höt uppå den.
I detsamma såg bon bredvid
»ig Ahtis förskräckliga hufvud,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
