Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
211*
rcato sig pä skolmästarens
hufvud, då hnu tänkte på deu
rysliga historien. Plötsligt
stadnade den lärde munnen,
höjde, sig oeh stirrade ned
framför sig. Han for några
gånger ined den smala
handen öfver sin bleka panna oeh
utbrast slutligen.
— Hvad är detta ? ... Blod!
... Blod!... Hår har någon
blifvit mördadt! 1 här... o
fasa!... midt pä allmänna
landsvägen !
Der var verkeligen gräset
färgadt af blod oeh spår som
ledde från vägen till ett djupt
dike, uppfylldt ined vatten.
Skolmästaren, den lärde
mannen, tog till fötter. Han sprang
som om elden varit lös, eller
som om mördaren förföljt
honom; ban sprang så fort hans
gamla ben förmådde oeh
ropade :
— Mördare, mördare!
Några barn mötte honom,
de hörde hans rop, vände om
och böljade skrika af full hals
och följde honom. Några
gamla gummor voro på väg till
kyrkan oeh gingo fredligt tned
psalmböckerna -invecklade i
näsduken. Dä de mötte
skolmästaren, trodde de att
någonting förfärligt händt och
sprungo med.
Närmaste koja tillhörde en
gammal enka. Skolmästaren
störtade in och ropade: —
mördare, mördare! Här sitter du
och vet iute af att dina med-
menniskor mördas och
förpassas till evigheten förrän
tider är.
Enkan fällde psalmbok och
glasögon till golfvet oeh slog
ihop händerna: —
bnrmherti-ge himmel! är det någon som
mördat skolmästaren?
Skolmästaren svarade icke,
han hade belt andtruten
kastat sig ned på en bänk och
satt nu pustande och
flämtande med hufvudet lutadt. i
sina händer. Gummorna och
barnen stodo gråtande omkring
honom, utan ntt egentligen
veta hvarföre de sprungit och
hvarföre dc greto. Enkan
skyndade emellertid att lägga
haken på dörren och började
gråta också hon. Ett par
karlar kommo gående på
landsvägen och veko in på
gångstigen som ledde till kojan.
En af gummorna märkte det
och ropade:
— Der äro dc!
Nu blef det en
förskräckelse i den lilla kojan. Barnen
trängde sig gråtande
tillsammans oeh gummorna läste
hönor. Då uppsteg
skolmästaren, ban hade nu lugnat sig
och insåg att man här måste
gå tillväga med ett knllblodigt
mod och ett skarpt förstånd.
Båda delarne visste ban sig
äga och talade derföre till
gummorna oeh barnen:
— Hvad är det som .1
jeni-ren eder öfver? Mördarene
komma icke så och ställa sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
