Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var borta på sveden, flor
hennes föräldrar arbetade, och alt
ilet var ett godt stycke väg
dit. På den unge
kompositörens vidare efterforskning,
sa-ilr pubben, att vågen dit gick
ppnom skogen och att ban
sjelf gerna skulle visa den
om han ej vore så plågad af
en sjuk fot, men ban gaf en
noggrann beskrifning som ban
hoppades kunna vflgleda den
fremmande till lilla Katri på
sveden. (Forts.)
En Juni-morgon.
I’å beraets hö ff ut n topp jag stod och ned pil nejden säg;
Mon öfver höjd och dal ett flor af bleka dimmor låg.
Och trastens sång ur dimman steg i stilla sommarnatt
Och tömde ut i toners klang sin klara silfverskatt.
Då susade en sakta flägt och öfver nejden drog
Och andades pä sjö och land, på berg och dal och skog.
Och dimman höjde sig och jlög i täta massor bort
Och skog och dal och sjö stod fram ur töcknet innan kort.
Men sänkt i drömmens stilla ro ännu naturen låg;
Med kyssar väckte vinden blott den lut/na insjövåg.
En slöja utaf skymning än kr i ny nejden dröjde qvar
Ocli trasten sjöng ännu sin ton, så ljuf och underbar.
Då ljusnade i österled en strimma ljus och klar.
Den första helsning, dagen gaf sin dunkla bror, det var.
Och liten fogel ur sitt bo flög ut på furans gren
Och såy hur småningom det dog, den bleka månans sken.
Men öfver hoya bergens topp ett gyllne skimmer drog
Och i dess glans sin första drill den glada siskan slog.
Ocli skyn, som slumrat lugnt i rriil vid horisontens rand
Nu väcktes upp och i det blå arog hän i purpurbrand.
Men gyllne skimret dröjde nu vid bergens topp ej mer-,
Det. steg från dem Ull skog och dal och blomsterängar ner.
Och solen höjde sig med ens uti sin fulla ulans
Och sken på land och sjö så klar med gyllne strålars krans.
Och lundens sångarskara sjöng en tusenstämmiy kör
Till Honom, som den spädas röst, den minstas stämma hör.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
