- Project Runeberg -  Trollsländan / N:o 1-51. 1869 /
274

(1867-1873)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Och ne en mossig bergklack,
sam.

Den. första lekplats här jag
känner,

Förblir mig kärad ibland
vänner.

En liten koja har jag der,
Af sten oc/i mossa koj un är.
Jag byggde den med egna
händer,

Se här, en bild af den jag
sänder!

En liten gran der ve. v er opp,
En gång till himlen når dess
topp.

Nu, alnshög, den söker skydda
Min kära dockas låga hydda.

.lag har planterat blommor små
Som nätt i ring kring kojan
stå;

Min boning ingen storm
föröder,

Mot bergets famn den lugnt sig
stöder.

Ock kottarne af gran och tall
Bli kor och hästar i mitt stall,
Dem för ja q tit pä bete alla,
Och måste dem för vargen valla.

Min lekkamrat, min goda vän,
Så sorglöst c/lacl och munter än
Hon är en liten brunögd flicka
Som kan så gladt i verlden
blicka.

Vi känna lekar utan tal,
Och hand i hand kring berg
och clal,

l’å lätta fötter fram ni jaga
Att vackra *som mar foglar" taga.

Vi smeka hvita lammen smd,
Som betande i skogen qå.
Vi bada oss i vikens bölja
Der muntra vågorna oss skölja,

Vi ve,ca engång stora, gå
Kanske helt skiljda vägar då.
Men mina minnen skall jay
gömma

Min lekkamrat visst åldring
glömma.

Man säger mig, ej lifvets vår
Beständigt så i solglans står,
Man säger mig, att stormar
komma

Och bleka glädjens sköna
blomma.

Jag tror det ej! — se storm

och strid
Ej taga de min barndomsfrid.
Alin ljufva fröjd, min tro på
Herren

De skola aldrig bli mig fjerran.

. . . talia.

Tante Emiuys sagor.

(Fort*, o. ilut fr. mo 31.)

Den unga mannen tackadc
reste sig och gick, samt hade
redan kommit ett godt stycke
in i den svala skogen der
linnean doftade mellan granarne,
da han hürde hundskall, och
en svart, långhårig hund
rusar fram på vågen och upp
e-mot den tankfulle vandraren,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:43:08 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/trollsl/1869/0278.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free