Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•284
— Ffir trädskutan, svarade
Hug»».
— Jag begriper ieke ett ord
af allt detta, utbrast Märtha,
— Jo. jag menar bara att
när jag blir stor oeh får eget
fartyg så skall du, Märtha, bli
min fru. Efter du kan lappa
skjortor och koka mat, så
duger du till sjömansfru och så
när jag har tid, så läsa vi
sjömanshistorier tillsammans, oeh
bnra sådana som äro sanna,
fast jag visst tycker utt de
o-sanna äro lika roliga, men för
di/t skuld. Nå, och sedan
skola vi fara till Spanien och
A-nierika och Grekland och
Ost-kap oeh Eldshindet och
Ostindien. Från hvarje land skall
du få någonting märkvärdigt.
Till „verldsbitenu Australien
fara vi också.
— Det är allt bra. men
Lydia vore ändå vackrare att
presentera som sin fru
förvildar och fransoser, invände
Märtha.
Hugo nickade betydelsefullt,
ban höll sin mening för sig.
— Behöfver jag då kunna
ingenting annat än koka mat
och lapim skjortor? frågade
Märtha leende.
— Förstås, kära barn, du
måste kunna Hera språk så
att du kan tala ined
fremlingar och läsa goda böcker och
geografien måste du känna på
dina fem fingrar sa att du ej
misstager dig på Spanien och
Grönland eller England oeh
Australien. Mycket måste du
veta oeh kunna.
— Det är bra, jag har god
tid på mig, sade Märtha.
Tre år förgingo, och Hugo
sade farväl åt alla
Inndtkrah-bor. Och ännu några år till
och han fick egen skuta. Dä
kom ban ihåg Märtha.
—Manne hon nil är färdig, tänkte
ban, och seglade bort till den
välbekanta stranden. Jo, hon
var färdig och dc seglade ut
tillsammans. Men Lydia var
så bortskämd af den kärn
mamma att hon ieke förstod sig
på annat än spegeln och sitt
eget vackra ansigte.
— Skönheten är en dyrbar
perla, sade husjungfrun, men
den kan bli oss en stötesten
om vi för mycket tänka pà
dou och glömma allt annat.
Husjungfrun var gammal och
erfaren. —ü—
En skärgårdstös.
Af . . . in.
— La, la, la, la, ljuder det
jublande deruppe från
bergen, en vacker Augusti-afton
då allt är så friskt oeh svalt
och solen till afsked kysser
de små vågorna, — la, la, la,
hvad det är skönt, hvad Gud
är god, oeh hvad jag är glad!
Nu ser man deu glada
sångerskan der hon, yr och lätt
som en stenget, kommer
hoppande nedför det branta ber-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
