Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•290
•Sin kloka tunga fått,
■Så är i lurl:i skapelsen
Hu, arma slabbertaska, den,
Som ensam utan mening
Din tunga brukar än.
Hör nu, mitt eko lilla,
I all vänskapligliet:
Otn du ej tiger stilla,
När du ej bättre vet,
Så skall jag yppa hvem du år;
Det bar jag hört af molnet
der,
Som seglar öfver bergen.
Dess saga var så hår:
Det fanns engång en fjolla,
Som aldrig en minut
Var menniska att hälla
Sin lilla äppeJtrut.
Från morgon allt till sena
qväll
Så slamrade hon som ett spjäll
Och var i allt slags sqvaller
Så högst ovanligt snäll.
Nu var hon en prinsessa,
Och det var värre det
(Af sådana som dessa
Förväntas mera vett):
Allt dumt, som uti riket händt,
Det skulle vara henne kändt
Oeh slabbras ut för andra
Och tydas belt förvändt.
Prinsessan gick i skola;
Det tog hon för ett skämt.
Liksom i väf en spole
Gick hennes mun alltjemt;
Men fastån hon var lat som
stock,
SA bar hon krona på sin lock,
[Oeh lärarinnan torde?
[ Ej basa ris ändock.
I)å hade vår prinsessa
Till gudmor just en fé,
Som ville Hickan pressa
Att lära abc.
Men se, det var förloradt krut:
Hon hördes bjäbba dagen ut
Och kunde ahlrig hålla
Sin lilla äppeltrut.
Hvad hände sluteligen ?
.To, gudmor hon var sträng
Och blef så grufveligen
Förtretad, att i Hålig
Kom hon och tog prinsessan
bort
Och förde henne innan kort
Till berg och ödemarker
Der allt var tomt och torrt.
Nu är prinsessan liten
Ett stackars eko blott,
Men munnen är ej sliten,
Hon pratar lika godt.
Hon sqvallrar än, och mycket
mer,
Allt hvad i vida verlden sker,
Fast hon det ej begriper
Och ingen henne ser.
Du lilla eko-Hicka,
Jag näns ej banna dig.
Jag ser dig stundom nicka
Vid llasselvikens stig.
Jag bör dig härma åskans dån
Och fågelns qvitter långt ifrån.
Ack, att en bjebbig tunga
Ilar gjort dig dum som spän!
1 •
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
