Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gingo ut litt skära liulre, no|v hvem
skulle linfrön liiniln. uin icke Inw.
Också haml tum si nit svetten ilen
Uckadc.
Felle och Jösse lni|ln sig nil litet
slillnrc Sn vanligt. Mon nilr skörden
vnr förlii, begynte de pà gnnimnlt vis
isren. Allt värre oeh viidnrc hndc
ile blifvit mod ären; neli titi låg det
oeb grodde i dem, ntt Lasse lyckats i
en snk, der de kommit till korta.
— Hum gick del till egentligen den
fler nnttcn du vnkude vid hnfrchindcl ?
sade do och plirade med ögonen.
Något måste der väl hu händt.
Att för sådnnn räktnr som Pelle ocli
Jösse lain nm sin mor, del ville Lusse
icke; oeh ljuga ville hun ej heller.
Meu dug ul oeh dug in linckmle
ucli naggade Felle och Jösse på
honom och sude:
— Du törs ieke fram med sanningen.
Det förtröt Lasse; och så berättade
|inn huru allt tillgått, om alla de
underbarn ting han sett oeh om löftet
|inn fäll nit ännu engång återse sin
mor.
Pelle och Jösse gnpnde och visste
cj hvad do skulle tro. Mon Lusse
haile aldrig stigl uti osnniit ord; oeh
■lä hun visndc dem perlan, hvartill ilen
lår förv» iiilliits som lilius mor gråtit i
den gumln bibeln, blefvo de långa i
synen oeh sade:
Jaså, var det på det sättet, din
morsgris! Kors! Flyger du -å högt,
din ur|im anka!
Och så hviskade oeh pratade de
sinsemellan, och dermed blef det.
NOmudemunncn lät. nu åkern ett år
ligga i tr0.de. men följnnde år
besådde hun den åter med hafre. Nar
hösten kom. sade hun en dag åt Lasso:
— Gå ut och vuka i iiutt vid
huf-rellUidet, sn gör du helst någon nytta
för dig. Du hade så god tur härom
sist.
Ja, Lasse ville ingeating hellre.
Han troil de ntt Pelle oeh Jösse
längesedan glömt hvad han berättat un
förrn gången händt vid liufrelnndet,
och begaf sig uf.
Meu knappt hnde him kommit till
den gnmln fürfnllnn gmnriskojan.
Innan ban fmiti Pelle oeh Jösse der.
Nil skoln vi i vår tur resu till
Paradiset och ae pà herrligheton, .sade do.
Bredvid grnnriskajan vnr ott kärr.
och till klinten nf detta släpndomi
Pelle och Jösse frnni några stoln qvistnr
oeh ruskor, bukoin hvilka dc lädo sig
på lur. Lasse had dem gå sinn fllrdc.
Mon det var att tala för döfva öron.
Knystar du barn ott ord, sn slå
vi nrmnr oeh ben uf dig. sade Pelle.
— Ja, skrek Jösse, vid första knäpp
eller kay tugn vi dou der porUtruiiten.
du vet, och tronipn den under fötternu
så litt det säger krntsch bara.
För Lossa vnr cj någon iinniin ràil
än liålln sig stilla.
Det led mot midnatt. Da sågos
tvenne moln uppstigit på fästet, ett hvitt
ocli ett svart. Dc soglndo jem||sides
framåt mot hufrelundei. Ju närmare dc
kommo, desto mer silfverskimrunde blef
del hvita, desto hotflllhiro det svarta.
Med ens skilde de sig ål. Det svarta
molnet strök fram öfver skogen, ett
slnrkt prasslande oeh hvinnndc
förspor-dos, träden skälfde och ristudc påsig;
så blef nllt tyst. Nu sänkte sig det
glänsande hvita molnet öfver åkern, skyn
delade sig, en Hock ljuslockign, små
bani trädde derar och begynte dansa
ringdnns på hufroltinilet. Midt i ringen
sväfvade en cnsnm beslöjnd gestalt.
Pelle och Jösse vågade knappt draga
andan, si. förändrade voro de. De
sköto Lusse framför sig oeh hukude sig
nor blund qvistarnc för ntt ieke
vnr-cchlifvns.
Liksom förra gången trädde den
hvita gestalten ut ur ringen och
sväfvade sakui fram mot grnnriskojnn.
— Pass upp. när lioii går förbi
kärr-kunten här, sn springa vi fram och
fatta lug i slöjnn, hviskade Jösse till Pelle.
— Håll bara s|inlig| i. så följa vi
med på släptåg, hviskade Pelle tillbnka.
I detsamma pusscrnde uiulebuinnen
förbi. Ett tu tre rusudr Jösse oeh Pelle
fram oeh grepo tng i kläderna oeh
-ökte håll» sig fust,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
