Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•354
Ocli pressjern vi<1 sidan ocli srriiignppn.
Do vttgn knappt, ott pand ändi.
När skräddarene hörde den
visan, sprungo de alla nitton
ursinniga ut i verkstaden och
grepo efter saxnrne oeh ropade:
— Sjunger du sà om dina
yrkesbröder! Vi skola lära
dig!
Ililr galler klippingen,
tänkte Skrynklebcn ocb tog till
fötterna.
— Vänta du! skrek
mästaren ocb kastade ett stycke vax
efter honotn, der har du lön
din!
— Var det vax, det! sade
Skrynklebcn, stoppade
vaxslyc-ket i sin ränsel ocb gick till
en skomakare i lära; tv allt
är det lika, bara själen är nöjd,
tyckte ban.
I lär fick han sno becktråd
och blöta läder.
— Det som passar för
skräddaren, duger ej för
skomakaren, sade skoinakarmästaren
åt honom. Men sjelf höll sig
skomakaren inte mycket vid
lästen, utan trodde sig förstå
sig på allt.
Det der roade Skrynklebcn
och så sjöng ban:
Skomakaren med sin suddig» trut,
Ju mer han arbetar, desto värre ser
bitti ut;
Han grinar i vädret
Och biter i lädret,
lör hume lian, hume liuii,
Hum I hum! Imm I
När skomakaren hörde don
visan, rusade ban ilsken efter
honom med spnnrcmmen i
högsta bugg och körde honom på
porten.
— Der har du lön för
besväret, skrek skomakaren och
slängde en beck-kluns efter
honom.
— Något för något, sade
Skrynklebcn, stoppade
beck-bitcn i rånseln och gick bort
till cn stncd i lära.
Här fick han stå vid slädet
och hamra och bulta så att
gnistorna flögo. Men när ban
ville ha uf. sin lön, sade
smeden :
— Visa först att du duger
till något! Hvad kan du för
slag ?
Det der tyckte Skrynklcben
att lät så lustigt, då han bela
året om stått och arbetat vid
smedens sida, ocb så kunde
han inte hålla sig, utan sjöng:
Oeh smcdcu uti smedjan står,
Och svarta skinnförklädet klappar och
slår;
lian smidnr sådana linkar,
I[nn pustar s& det knakar,
Kör dingltn, dingltn,
Dall! Itilll lej!
Då blef smeden arg,
vräkte en näfve jernfUspån efter
honom oeh skrek:
— Der har du lön!
— Bättre något än inlet,
sade Skrynklebcn, stoppade jern-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
