Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•357
— Rackaeka ... skulle just
gasten säga något, tnen kraek!
sä sprack ilen midt itu.
Nu hördes ott sakta tniau!
minn! Iran ett hörn af rummet,
och när Skrynkleben sag sig
om, var der cn liten svart
kissokatt, som spinnande med
krökt rygg kom emot honom.
— Gå upp pa vinden, der
finner du ett svärd, hemta ner
det, stulo katten.
Skrynklchcn gick upp på
vinden. Der fann han en
gam-mal, dugtig pamp och
återvändo med den till tornrummet.
— Hugg nn hufvudet, af
tnig, så skall du få se pä
något, sade katten.
Ja, Skrynkleben bara gjorde
såsom nian bad honom, och
ett, tu! — der låg hufvudet
slaget af katten.
I samma ögonblick stod
prinsessan lifslofvande framför
lionotu med stvfkjortel och
höga klackar och med solfjäder
i hand, just sådan bon varit
innan hon blef förvandlad.
— Du är mitt. lifs räddare,
sade hon, det skall pappa få
veta af.
— Tackskall prinsessan ha!
svarade Skrynkleben. Mon
jag är bara litet skräddare-,
skomakare- och smeds-gesäll.
Högre upp i graderna är jag
inte.
— Hvad du inte är, kan du
bli, sade prinscssnn. Gå nu
och gif ett skedblad ur grytan
åt de elfva stenbelätena.
Ja, Skrynkleben gjorde så,
och knappt hade do fått cn
släng af slofven, innan en tung
sten föll från deras bröst och
det blef lif i dem. Mor.
grötgrytan räckte oj till åt dem alla
och den elfte figuren fick icke
skedbladet fullt, och derför
blef ban stendöf på ena örat.
Nil bultade do på dörren
för att slippa ner från tornet.
När slottsfogden hörde Hult—
ningen, skyndade ban uppför
tomtrappan. Det såg
Kökspojken och ville smyga sig
bak-efter. Men slottsfogden sade:
— Ingen må följa mig. Den
som är nyfiken kan gå ut på
gården och titta uppåt tornet.
Händer det något, skall jag
ge tecken från fönstret.
Slottsfogden öppnade dörren.
Der stod prinsessan vid
spiseln liflig som cn eld, och uer
stodo statsråden och gen
rälerna kring grötgrytan myndigare
än någonsin.
Nn bad slottsfogden
prinsessan sticka hufvudet ur
torngluggen och ropa ut på
gärden åt kökspojken och de
andra att hon var räddad.
Detta gjorde prinsessan; och
så gick bela sällskapet ner
från tornet hvar och en till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
