Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•102
Af Guds ord jag henne hört.
Mig har hon så hjertligt rört:
Mo hon också dig behaga.
Det var engång en decembernatt
Långt borta i Juda land,
Och ingen måne i>å fästet satt,
Och ingen stjerna der luste gladt;
Mörk, mörk mr himmelens rand.
Då vallade herdar frusna hjorden
Och lofvade Gud med dessa orden:
A ra vare Gud i höjden!
Så sorgsne voro de fromme män,
Ty verlden var hård och ond:
O Gud, du lofvat oss Frälsaren,
Men ack, han dröjer, han kom ej än;
Tänk, llerre, på ditt förbund!
0 väktare, säg, hvad lider tiden?
Ar långa natten ej snart förliden
Och frid på jorden ?
Då syntes, hastigt som blixten far,
Ett skinande ljus kring dem:
En engel stod der så hög och klar
Med hvita, glänsande vingars par
Och handen mot Bethlehem:
Ej frukten eder; jag bådar glädjen.
1 män af jorden, nu alle bedjen
At menskorna en god vilje!
Den fallna verlden, i synd förströdd,
Skall nu stå upp af sitt fall:
Förbi är natten, dess makt förödd;
/ dag är Frälsaren Christus född,
Som verlden förlossa skall.
/ krubban ligger i lindakläder
Det lilla barn, som all verlden gläder;
Ara vare Gud i höjden!
Och engelen stod ej mer allen,
Der stod all himmelens här.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
