Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
I /uletts hyddor och palats,
Den der om goda cngelns plats.
— „Ack, pappa, vore nu ej bäst
Deri goda engeln be till gäst?"
Dä skrattade herr Ilårdeman:
„Till nästa jul sä bjudes han."
Godt. Nu var ljus och barnafröjd,
Men var herr Hdrdemau väl nöjdf
Ack, hjertat är ett sällsamt ting!
När man sig satte bordet kring,
Var allt så skönt och granen tänd,
Men — gröten, gröten, den var bränd!
Herr Jldrdeman så snäft och torrt
Med rynkad panna skot den bort.
Hans maka had: vmin vän, förlåt!
Ddt händer så emellanåt
Och barnen bådo: „vappa du,
Var glad, var icke ledsen nu!"
Men han, hvad svarte han dertill?
„Ar det förgift man bjuda villf
Det är ju riktigt synd och skum,
Att sådan gröt man bjuder fram !u
— Hvad hände! N äst a juleqvä/l,
När ljusen tä/ules i hvart tjäll,
Herr Hård emun satt utan ljus
Allena i sitt mörka hus.
(tnld, helsa, ungdom funnos qvar.
Men ensam, ensam dock han var:
lians maka sof i grafvens bo,
Hans barn gått Item till evig ro.
Och ensam vid sin stängda dörr
Han bordet dukas såg som förr.
Nu var ju allt i bästa skick,
En vidbränd gröt han nu ej jick,
Men ack, nu brände den som glöd!
En älskad hand ej fatet bjöd,
Ej fanns en makas hulda bön,
Ej barnafröjd, ej gran så grön.
Upp stod den rike mannen stum
Och bitter i sitt öde rum:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
