Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
finnarne för att genom
undervisning och förmaningar
vända deras sinnen till den tro de
tvungits att i det yttre antaga
och hylla. Utan rast
vandrade han omkring, förkunnande
Evangelium, och detta
verkade mera välgörande än det
på-tvungna dopet. Räntämäki och
Nousis kyrkor äro frän denna
tid; äfvenledes qvarstå ännu i
Ylistaro l>y en gammal stuga,
der biskopen .säges predikat
för landets innevånare. Den
har i senare tid blifvit
kring-bygdt med sten för att
skyddas mot förstörelsen.
Vid en af sina resor i
aflägsna trakter koin biskon Henrik
till en gård som tillhörde en
rik och mägtig bonde vid namn
Lalli, hvilken storligen
vredgades på biskopen och den nya
läran. Han var dock ej
hemma för tillfället, men Henriks
tjenare togo hvad de behöfde
för sig sjelfva och hästarne,
samt lemnade betalning
derför, och begåfvo sig vidare.
Då Lalli erfor detta,
förbittrades han i sill sinne, och
beväpnade sig samt reste efter
biskopen. Han upphann
honom på en tillfrusen sjö; —
det var nämligen 0111 vintern
— och dräpte der den from-
me mannen, som ej ville med
svärd försvara sig. Märkeliga
sägner gingo dock sedermera
om den hämndlystne Lallis
straff och ånger, samt om
deun-dcrverk, hvilka skett vid den
nitiske och fromma biskopens
lik. Det upptogs och fördes
till Nousis kyrka och några
år derefter till den senare
anlagda Åbo domkyrka. Såsom
brukligt var under den
katolska tiden med helige måns
qvarlefvor, satte3 Henriks ben
i en dyrbar kista, samt voro
föremål för folkets synnerliga
vördnad, tills under en senare
tid riktigare begrepp
utbreddes om sättet på hvilket man
bör vörda och frukta Gud.
Henrik var till börden
engelsman, och ansågs som ett
helgon och vårt lands
särskilda förespråkare vid Guds tron,
detta utan någon särskild,
dertill egentligen nödig förklaring
af påfven Detta har ej
heller oehöfts; finnarne hafva dock
ej vOrdat någon man mera än
sin förste apostel. Och ehuru
vi ej dyrka honom som vä re
fäder gjort, älska vi ej mindre
den inans minne, som först
visade vårt folk vägen till
kristendomens högre ljus.
HELSINGFORS,
Theodor SeilerholmB boktryckeri, 1 S7u.
fcYnelcdt /,. HeimbOiyt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
