Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
85
Men oj får jng biela,
Min tråd måste lida,
Ilnn slingrar i mörkret vid
menskornns sida.
Tö r n rosa.
Hvad är detta? Hvilken röst!
Fi’en Ljus öga (stiger
bakom henne och räcker henne
vallmon).
Fäst den blomman vid (litt
bröst!
Tö rnrosn.
Hvarför det?
Ljusöga.
Mig värdes böra!
Törnrosa.
Blomman kan ej illa göra.
(Ilon fäster vallmon vid
sitt bröst)
Mörköga sjunger åter:
Du fagraste tärna i konungens
salar,
I konungens salar,
Se, liljorna spinna i ångar
ocli dalar,
I ängar och dalar.
Kom, lär dig att spinna
Och lyeknn ntt finna!
Lät, vårliga ros, alla törnen
försvinna!
Törn ro sa.
Jng har hört oni dalens lilja,
Att hon icke spinna plär;
Men så skönt, likväl det är,
Oeh det skulle jag väl vilja.
M ürkög a.
Kom! l)u ganska snart det lär.
T ö r aros a (byter plats med
Mörköga, fatten’ sländan,
spinner och sjunger):
Hur skönt, när de mjuka små
trådar sig linda.
Små trådar sig linda!
Ack, kunde för evigt jag
sorgerna binda,
Jag sorgerna binda
Ocb sällheten sprida
Till alla, som hdn,
Till alla, som glädjen i tårar-..
...Aj, jag sårnts af din
slända!
Mörkögnf/iör/tf och dystert):
Skedt år det,[som måste hända,
Odets dom kan ingen vändn.
(Mörköga försvinner)
T ö rn r o8 a (sakta
inslumrande) :
O, det var så skönt ntt tänka
Alla lyckliga! Så gladt
Ville jag mitt lif dem skänka...
Sol oeh vår, godnatt!..
Godnatt!
Ljusöga (fortsätter
spinnvisan):
Aek, kunde för ovigt du
sorgerna binda,
Du sorgerna binda
Oeh sällheten sprida
Till alin, som lida.
Till nlla, som glädjen i tårar
förbida!
(Slut pä andra äfventyret).
Gustaf den andre Adolf.
(Forts. fr. nit 9.)
Då det vnr beslutet, att man
skulle söka en öppen strid med
de kejserlige, fingo svenskar
oeh saxa re i sträng ordning
rycka fram. De hvilade
öfver natten på åkerfälten och
öfvergingo den 7 september
1631 om morgonen en liten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
