Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
las. Hären höll morgonbön
som vanligt; derpå red
konungen genom lederna och
uppmuntrade soldaterna. Han
var klådd i elghudsky ller oob
grå öfverrock oaktadt sin
om-gifnings böner lindé ban ej
velat taga harnesk. Orsaken
härtill var lians fasta
förtröstan på Guds skydd;
dessutom kunde ban ej gerna
nyttja harnesk i loljd nf ett skott
i skuldran, som han fått i
poleka kriget.
Senare på förmiddagen
skingrade vinden dimmorna, sä ntt
härarne blefvo synliga fur
hvarandra. Angreppet började
genast i det hein svenska håren
ryckte fram. Den mördande
elden från Wallensteins
batterier och de fördolda
skyt-tnrne var särdeles besvärlig;
dertill hade rytteriet svårt att
komma öfver dikena, som
blifvit fördjupade till
grafvar. Efter någon förlust
lyckades dock detta för större
delen af midten; de kejserliga
veko och ett på sjelfva vägen
stående batteri af sju
kanoner togs af svenskarne.
Svårare hade tyglarne, och det
första anfallets kraft hejdades.
Ögonblicket var afgörande
och konungen såg det; sjelf
satte han sig i spetsen för
småländingarne, hvilkas
befälhafvare blifvit sårad, samt
red fram. I sin ifver
märkte ban icke att regementet ej
kunnat följa hans ypperliga
springare; hann befann sig
med några få följeslagare på
den fientliga sidan, men red
dock vidare. lian sårades i
armen af en kula men ville
ej vånda tillbaka, emedan
ryt-tnrne då skulle stadnn. Snart
blef ban dock för blodsförlust
inagtlös och måste bedja
hertig Frans Albert af
Lauen-burg föra sig ur
stridshvim-let.’
I samma stund störtade sig
en trupp kejserligt rytteri fram
mot konungens lilla följe! sjelf
igenkändes ban af anföraren,
som sköt honom genom lifvet.
Flere af dem, som
beledsagade Gustaf Adolf stupade, de
öfrige drefvos tillbaka.
Endast en tysk page vid namn
Leubelfingen fick bistå sin
herre i lians sista ögonblick: dock
förmådde ban ej lyfta
konungen på hästen. Fienden såg
de båda; några redo dit och
frågade, hvem de voro. Då
både Gustaf Adolf och
Leubelfingen tego, aflossade de
några skott på dem och
bort-togo kläderna och vapen: den
unge pågen var emellertid vid
lif ännu dä slagfältet mot
aftonen undersöktes; (lei är af
honom, som man erfarit
förloppet vid konungens fall.
Gustaf Adolfs springare lopp
med blodig sadel och utan
ryttare bland svenska
trupperna och gaf dem sålunda
aning om den sorgliga
händelsen. I stället alt fylla sinne-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
