Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107
11 it Ailolf med sitt hjclteblod
beseglat.
Födelsedagen.
Uti£den ljufva stannen låg
I>en lilla Helga au,
East solen genom ratan såg
Hen på sia lillu vän.
Hon drömde om Guds englar siuå
Som till de snälla barnen gfl.
Hoa drömde att hon niot sin far
Oeli nior beskedlig var.
Sia nöta, näpna rosenmund
Hon till ett löje drog,
Men vakande i samma stund
Oeh sen hon vaken log.
Hon vid sia siing ett hord nu ser
Med rara saker, oeh än mer’:
I)en kärn, hulda modren står
Oeh smeker hennes hår.
En omfamning oeli så en kyss
Är Helgas morgonbön.
Hon ler som uti sömnen nyss,
Hon är så god, sä skön.
1 dag hon fyller tio år;
Sä fort den ystra tideu g&r,
Utaf en telning, fin ocb^späd
Blir snart ett vackert träd
I)& Helga sea till fadren går
Att honom helsa på
En fröjd det blir när der lion får
Se sina vänner små.
Hvem denna öfverraskning har
Ställt till. en hemlighet det var
För lilla, snälla Helga, men
Hoa gissar snart dock hvem!
(’arolus.
Gamla Karins vänner.
I en gammal oeh ganska
förfallen bygning bodde en gång
två futtiga gummor. I)e
bodde dock ej i samma rum; en
förstuga delade det lilla huset
i tvenne delar och de båda
gummorna Inide hvardera sin
kammare på hvar sin sida otn
förstugan.
Tyngda af år och sorger,
voro de båda gummorna
krokiga oeli lutande — till det
yttre ganska lika hvarandra, doek
fanns en stor skiljaktlighet dem
emellan. Mor Karin såg så
god oeh nöjd ut, den klara
blicken talade om hjertats frid
oeh det slätkammade gråa
håret och den ret|liga ehuru
tnrf-lign drägten utvisade att hon
älskade ordning. Mor Brita
deremot såg aldrig kammad
och renlig ut oeh hennes
ståndigt missnöjda oeh surmulna
ansigte sade mer än tydligt
att bon ingalunda var nöjd med
verlden, sådan den visade sig
för henne. —
En afton satt bon ensam vid
fönstret i sin lilla kammare.
Af den stora oredan i
rummet, af det myckna dammet
på möblerna oeh af spindel-
väfven vid ugnen såg nian nog
ii
att här fanns ingen ordnande
och putsande hand. Pä den
lilla hvilan låg psalmboken
bredvid sinörassietten,
brödkakan vid ullknvtet och Mor Bri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
