Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
111
hon filri redn på ntt hon hnile
lika mycket sällskap som Mor
Knrin — dock på långt när
ej så trefligt!
Bnkom en gntmnnl
spinnrock alldeles Öfverdragen med
spindelväf, lindé hon funnit
/jät/jaii, just i sötaste sömn
och då Brita drog fram
henne ur knuten, sträckte hon på
sig och frågade göspniide: Nå
skall jag nti ej få sofva; jag
hnr ju varit, sömnig hela
dagen — lor bara trötthet ej
fått någonting gjort — nu
måstejag åtminstone få fred. Men
Brita häpen öfver att se
Karins utsago besannad, var nu
i taget, att göra rent hus och
sade „Nej! nu sofver du ej,
nclåga! Laga dig upp; jag
skall söka reda på de öfriga
och sedan skall jng köra Er
på porten allihop.
Hon fann också snart
Lättjans syster Slöseriet, som i
all sköns ro drack sitt kaffe
— den trettiondetredje koppen
på dagen. Efter ännu
ytterligare letande såg hon också
Vårdslös, som gömde sig i en
knut, bakom ett helt berg af
Ursäkter. Men Vårdslös
måste också fram och såg ej alls
treflig ut med sitt oknmmade
hår och sin sönderslitna
klädning.
„Finnos här ännu någon"?!
utropade Mor Brita vred.
hJag vill hafva reda på Er
alla nu på en gång; ..Och
hon upptäckte i ett-hörn eti
gammal gumma med en ytterst
trumpen uppsyn. Ilon
igenkände Missnöjet, som aldrig
för sin vresighets skuld
kunde skaffa sig en glad dug och
som med sitt eviga
smftgrälan-de i mångit år förstört Mor
Britas minsta nöje.
„Ja, det är eti vnekert
sällskap jag har! Och med
dessa hur jag kunnat finna mig
i så många år. Ingen under
att här alltid varit så otrefligt,
så jag aldrig kunnat blifva
nöjd. Det är du, Lättja, som
med dina snarkningar så
ofta stört mig i mitt nrbetc.
Vårdslös har aldrig med ett
finger lijelpt 111ig att städa upp
min stuga och det är dock
hon troligen, som mest
skräpat omkring sig. Af min
ar-oetsförtjeust är det nog som
Slöseriet skaffat sig kaffe och
hvem, om ej Missnöjet, har
intalat mig ntt min stuga
skulle vara så uiyckct sämre än
Karins. — Men nu när jag
fått reda på att Ni finnas, så
får Ni ge Er alla af. Jag
skall tala vid Karin att vi
båda herbergera hennes vänner.
Då blir här, Gud ske lof,
annat lif, ty af dem tyckes man
hufva både nytta och glädje
— det ser jag af Karins
exempel."
Snart såg det annorlunda
ut i Britas stuga och på
hennes förändrade utseende kun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
