Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
If.4
ä: si snälla ocli känner mej,
och då jag ropar, sipp, slpp,
koin, skynda er, sä kommer
ile rikligt i galopp!"
Den lilla blir lielt frimodig
och spnlksam når lion
kommit iu pä sitt favoritämne,
men ilå hon ser att hennes
skyddlingar, de präktiga
kud-dorna, redan hunnit långt
förut, gör hon en liten qvick
nigning och kilar af efter
sina fyrfota undersåter. — Hon
är bra söt den lilla Lisa, der
hon liflig och munter som eu
liten fågel hoppar fram längs
vågen. De bruna ögonen
spela så skälmskt under den rena
blå bommulsduken, och dc
präktiga ljusbruua flätorna
svänga hit och dit, när hon
skakar på sitt lilla hufvud.
Men nu gå vi vidare.
Derborta möta vi en liten
gosse, barfotnd och i den
lättaste kostym, han leder vid
ena handen ön ännu mindre
syster, och bär på artueu en
korg med nätta välgjorda
träd-skedar och visplar. Den
lilla systren hur endast några
vilda skogshloiiiiuor i sin haml.
„Vill ma’sell inte köpa en
sked?" frågar gossen blygt
<! O v t.
och stannar, medan lilla syster
gömmer sig bakom hans rygg.
„ Hvad tycker du, skola vi
ej köpa hvar sin sked. det
skulle smaka bra skönt alt
ä-ta filbunka med en sådan hvit
rich jemn sked? Jag tror
bestämdt alt jag tar en, och kan-
ske du, lilla Hicka, vill ge mig
dina blommor, så skall du
också få en liteu blank slant?"
De små barnens ansigten
stråla, då de lemna sina
sålda varor åt oss, oe.li mottaga
våra blanka slantar, dem de
omsorgsfullt stoppa i en liten
yllestrunip fot, som gömmes pä
bottnen af gossens korg.
o C
Vi nicka åt dem och gä
vidare.
Nu möta vi det ena lasset
efter det andra, som komma till
staden med mjölk, smör, kött
o. ni. d. Bondgubbar och
gummor vandra der framåt
torgel, en bär en gris i en säck
pä nacken, en annan
bemödar sig at| hålla fast en
Hasande tupp — der stjelpte en
fumlig pojke omkull sin
mammas surmjölksbytta och fick
eu duktig örfil till straff. Del
börjar bli lif på gatorna, den
ena porten otter den andra
öppnas, och tjänsteflickorna
med korgar på arineu
skynda till torget. Här och der
öppnas äfven ett fönster, för
at| släppa in den friska
morgonluften, och tilta vi iu, så
se vi leende barnausigten leka
kurra gömma mellan de hvita
kuddarna på deras små
sängar, medan gamla Brita, med
lätsadt allvar, förmanar de små,
att ej sofva bort morgoneus
gull. livad det vore roligt
att riktigt få krama om de
små odygspåsarua, ocli kanske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
