Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13fi
framsteg. lian var ej fylda
sju ar dä ban sköt sin första
räf; feui år senare vågade lian
sig ihop med en björn, sniu
ganska riktigt fick bita i
gräset. Det är nu redan belt
annat att nedlägga björnar, än
att ron sig med fogelskytte
eller knäppa några burar, som
nian i våra dagar mest
brukar, men tror du att Karl den
tolfte nöjde sig ens med att
på vanligt vis öfva denna
i-drot.t? Vackert också! då ban
vid femton års ålder efter sin
faders död förklarats
fullniyn-dig att råda öfver Sverige,
oeli således fick följa sin egen
vilja älven i andra saker,
stäldes leken pä den fot, att den
blef både farlig ocb
ärofullare. Deri liöge jägaren ansåg
sig uti bössan hafva en obillig
förmou framför nalle
stackare, som fick lita sig blott på
sina ramar; ban förbjöd
derför användandet af skjutgevär
vid de kungliga jagt partierna
och lät. skaffa förfärliga
trä-lansar med spetsar af jern.
Daglig öfning gifver
färdighet, och till slut var det
alltför litet vågspel att sä rustad
gå björnen in på lifvet. Till
trcfnadcns förökande blefvo
äfven jagtspjuten nu bortlagda;
enhvar skar sig i stället sin
dugtiga påk af något lämpligt
trädslag, och dessutom höll
man snaror och rep till hands.
Sjelf stod Karl alltid i
främsta ledet, äfven nil med detta
underliga vapen i handen, oeh
väntade pä skogens kung; när
denne blott nalkades, haglade
det från alla hall så väldiga
rapp att ban alldeles
förbryllad damp om kull: sedan blef
han genast bunden och lagd
jiå någon släde som hållits i
beredskap. Så gick det om
idlt ville väl. men det förstås
att det äfven då och då gick
på tok; var nalle Hink, halle
de närmast ej för godt, tills
man med förenade krafter
hunnit få bugt pa den rytande
oeh lurfviga besten. Mera än
en gång sväfvade konungens
lif i yttersta fara, men ban
blef alltid räddad;
medhjel-narnc äter voro ej lika
lyckliga, ty tlet hände, att någon
kunde sätta lifvet till eller
blifva svårt sårad.
Jag är säker pä, att titi rätt
mycket skulle tyckt om ett så
härligt lif. som inan den tiden
förde i Sveriges kungaborg;
man trippade icke som vid
prinsessan Törnrosas hof i
riks-rådinnors oeh marskalkars
förnäma spar, utan roade si« pa
fullt allvar, visst litet
öfverdådigt, det år sannt, men
sådant skadar aldrig da glädjen
är frisk och naturlig. Ofta
höllos lustläger, och
trupperna fördelades i tvenne
afdelningar, soui med hvarandra
stredo om platsen. Ingen fick
taga illa upp, om små slängar
i hastigheten kunde vankas:
dock kunde äfven härvid o-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
