Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om en blind, som är döfstum.
Onkel Äflnnis barntidning
Linnea, som utgifves i
Linköping i Sverige, innehåller
en märkvärdig berättelse.
Barn, hafva ni någonsin
kommit ihåg att tacka Gud för
att ni kunna wi, för att ni
kunna höra oeh för att ni kunna
falu! Jag tror ej, ait många
bland eder ihågkommit det.
Se, höra, tala, — det är ju
den enklaste sak i verlden.
Det kan ju en liten pvring,
som kryper på golfvet, liven»
skulle ej kunna sådant?
Ja. sä tyckes det. Och
likväl linnas Hera lusen också i
vårt land, som sakna en eller
flera af dessa Guds goda
gåfvor, och de förstå bättre huru
vi andra lycklige borde tacka
Gml hvar dag lor allt hvad
han gifvit oss.
Här finnas så många hliiula,
som aldrig se solens glada ljus
och de sköna färgerna och
trådens grönska och
menniskornas ansigten. Här finnas
så många döfva, som aldrig
höra menniskors ord eller
fåglarnas sång eller de sköna
psalmerna till Guds ära, dem
folket sjunger i kyrkan. Hår
finnas många, som äro både
döfva och stumma och känna
sig liksom skilda från alla
andra menniskor, einednn de
sjelfva ej kunna (abl, ej heller
förstå hvad andra tala till dem.
JV5 TI, Lördagen d. 4 Juni rø,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
