Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
ett liclt rike. Karl blef
»lagen af det. träffande svaret;
betalade det tagnas värde, men
sade till dragonen: „du bör
komma ihog, tnin vän, att om
jag tagit ett rike fran kung
Angust, jag deraf ieke
behållit något för mig sjelf."
(Forts.)
David och Jonathan.
I skolan hade jag läst om
David oeh Jonathan och
tyckte att den var mycket vacker.
„Det vore bra roligt" tänkte
jag „att ega en sådan kär vän.
David var en skön yngling
stotl det i historien, om jag
nu blott kunde finna en sådan
skön yngling, så kunde han
blifva min David och jag
ville vara Jonathan." Jag
blickade omkring mig i klassen,
från den ena lilla kamraten
till den andra. Det var
lof-timme och de voro alla i
rörelse, en del lekte, andra
sysslade med bollar och äpplen
och några läste öfver lexor till
nästa timme. De voro
muntra gossar nästan alla och
ganska beskedliga; visst hände
det ibland att det blef strid
och tvedrägt, men sådant
glömdes snart oeh så voro vi
goda vänner igen. Någon
„bästa vän," någon David hade
jag ändå icke och en sådan
måste jag nu utvälja bland
kamraterna. Jag kunde icke
föreställa mig, att denne vän
kunde vara annat än en »kön
yngling, såsom Daviil hade
varit och derföre, sedan jag
länge granskat den ystra
hopen, föll mitt val på Richard,
en vacker gosse med mörka
lockar och lifliga ögon. -lian
skall blifva min David!"
tänkte jag och då vi gingo hem
till middagen, drog jag
Richard i rockskörtet och
hviskade: vill du blifva David, sä
blir jag Jonathan?"
„IIvad är det för en lek?"
frågade Richard förundrad —
„Du menar väl David och
Goliath?"
„Nej, Jonathan menar jag
och det är icke någon lek.
Vi skola vara goda vänner,
ser du, hålla mycket, mycket
af hvarandra och om det blir
krig, så slåss vi bredvid
hvarandra."
Richard småskrattade. „Vi
kunna ju försöka" sade ban.
„Adicu, med dig! Jag har
bjudit några gossar till mig
i afton, derföre måste jag
skynda mig hem. Adieu!"
„Adieu!"
Jag var icke riktigt nöjd
med sakens utgång. Den
riktiga David hade säkert icke
så hastigt lemnat sin vän och
om David bjudit andra
gossar till sig, sä hade belt visst
Jonathan varit med. „Men
kanske blir det bättre i
morgon. Richard är ju en skön
yngling, af kamraterne passar
han bäst till David." Så tänk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
