Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220
g|i||l||l (linnen in till sig,
pac-kiide in sina kläder och
gjorde sig i ordning för resan.
Kär allt var färdigt, tittade
hon in till vaktmästarfrun, ton
afsked af Amie, kysste oeh
smekte delt, gaf många rad
oeh förmaningar At fru
Knutson om Amies vànl oeh
tryckte slutligen eti sedel i hennes
hand. „Dct är för Amies
räkning, kö|i stek och grädde
hvarje dag, lilla fru, och
spara ej pft såsen. Adicu ailieu!"
När mamsell Jeanette
stängde dörren, stod fru Knutson
oeh vände sedeln i sin hand.
..Stek och grädde.... hm ...
den goda, gamla menniskan ...!
»Derpå öppnade hon sin
byrålåda, läste in sedeln och vände
sig sedan sill Amie." Ar du
hungrig, min lilla vän?"
Amie hviftade på svansen,
och slickade sig om nosen.
.Kom då så, skall du få".
Den lilla vaktmästarfrun gick
beskäftigt, omkring, hällde söt
mjölk i en stenskål, bröt
rågbröd i mjölken och ställde
skälen på golfvet, „Se så,
håll till godo."
Amin vårdade sig knappt
om att kasta eu blick pä ilen
simpla kosten. „Nå, nå, du
blir väl hungrig", sade fru
Knutson, „tnåuget fattigt barn
har icke en sådan frukost."
Förnärmad kröp Amie under
bordet. Men nu fanns ingen
mamsell Jeanette som på knä
bad om förlåtelse, Änne stae-
kare fick ..sliras" bäst den
behagade. Kom så middagen.
Amie följde den lilla
vakl-inästarfruns lifliga rörelser, der
Imn gick och sysslade med
middagen. Petter kom hein,
makarne satte »ig till bords
och Amie närmade sig äfven
bordet ined en gäspning. »Hvad
är det för en hund, lilla du?"
frågade vaktmästaren. Fru
Knutson berätt u/le hvad som
passerat på mnrgonqvisten. —
..Jag har beslutit lära den
läckert rut.en äta mjölk och bröd",
sade hon.
Vaktmästaren skrattade så
att tårarne kommo honom i
ögonen, „Jo, du är mig just
en liten klok qvinna! Mjölk
och bröd . .. ha, ha. Ini.
A-mie, Amie, du arma varelse ...
ha, ha, ha!"
Amie väntade förgäfves på
steken, den såg huru bordet
dukades af, tallrikarne
sköljdes och ställdes i skåpet,
elden slocknade i spiseln —
ingen stek, ingen grädde! Amie
gick da till stentallriken. Den
smakade på brödet, läppjade
på mjölken — nej, det var då
icke stek, det var säkert, och
annat än stek kunde Amie ej
äta. Den kröp åter sin väg.
.Tänk om hunden dör",
sade vaktmästaren.
.Ah nej, min vän, den lår
sig nog att äta mjölk och bröd,"
svarade frun med säkerhet.
När Amie icke fick stek,
så måste den åtminstone taga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
