Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•324
drill öfver detta ordspråk,
undrat om det också år sannt,
om morgonstunden verkeligen
har -guld i munnen", undrat
hvad det egentligen kan
betyda och jag liar märkt att det
ar ett sannt ordspråk och att
det har sin betydelse.
När man stiger tidigt upp,
är det som om man gjorde
dagen längre, som om man
vunne mera lid och .tid är
penningar". Man är också sä
irisk och uthvilad pa morgonen,
efter en bel natts hvila till kropp
och själ, derföre ..lider
arbetet" bättre. Efter man en gång
skall arbeta, är det. ju bäst att
få sä mycket uträttadt som
möjligt, och de som arbeta för sitt
uppehälle få större lön ju mera
<le arbeta, så har
morgonstunden verkeligen .guld i
n|untien". Om det nu är nyttigt,
att stiga iipji tidigt, så år det
också helsosamt, (det säga
lå-karene) och nöjsamt det vet
hvar och en som sett solen gå
upp, eller hört fåglarne sjunga,
eller sett daggdropparne glänsa
i gräset, eller inandats den
rena, lriska morgonluften.
Så har jag tänkt mig saken,
men då har jag äter undrat
öfver den omständigheten att
dagen förefaller längre då man
stiger tidigt upp. Det kan ju
vara detsamma, tycker man,
om jag lägger 111ig sent oeh
stiger sent upp eller om jag
lägger mig tiiligt och stiger
tidigt upp, blott jag bestämmer
ett visst antal timmar för hvila
och arbete.
Der]iä hade jag tänkt en
afton och somnade sedan rätt
godt. Följande morgon
vaknade jag litet före kloekan fem.
]Midt framför min säng slår
värt gamla väggur, med sitt
perllärgade klockskäp. sina
messingsvisarc och sina
granna rosor i hörnell pä urtaflan.
Jag låg och betraktade
klockan och väntade att få se
visaren skrida fram till tolf, då
jag blef vittne till någonting
besynnerligt. Ur klockskåpet
kröp fram en, den
behändigaste lilla person, jag någonsin
sett; det var en liten gubbe
med stort hufvud, kloka ögon,
skälmskt leende rich qvicka ben,
ban var klådd i en grå
ylle-kolt, röd mössa och
fill-tos-soi’. Jag läg tyst af häpnad
oeh nyfikenhet, och undrade
hvad det nu skulle bli af.
Gubben klef försigtigt upp till
urtaHan, jemkade litet om
visarene, blåste in i klockan oeh
putsade dammet från det hela.
Allt detta hade ban gjort qvickt
och behändigt och med en
mycket beläten mine; när arbetet
var slutadt, knäppte han med
sina stnå fingrar, skrattade
halfhögt, såg sig omkring med en
listig mine och lagade sig till
att krypa ned igen, allt under
det ban skrattade så att
kol-teu hoiipade. Nu hade min
nyfikenhet stigit till sin
högsta höjd. Jag satte mig upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
