Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Simers underrättade nu den
unge svarfvarn om hvar han
skulle finna dem. Denne
tac-kude artigt, sin unga mat mor,
men midt under lians
tacksägelse föllo lians blickar på
perl-hönan. — Gud förlåte mig!
det är ju Sn sannas perlhöna!
utbrast han ofrivilligt.
— Nej, det är icke
Susan-nas perlhöna, svarade miss
Barbara, som rodnade af vrede.
Det är min, och jag har
förärat. den åt miss Somers.
Dä Filip hörde Babs röst
vände ban sig om och
varseblef henne, och hans
förtrytelse afmålade sig lifligt på hans
ansigte.
— Hvad är det, Filip?
frågade miss Somers med en
försonande röst.
Men Filip befann sig uti en
sinnesstämning, som icke sà
lätt kunde lugnas.
— Hvad är det, madame!
det skall jag snart säga om ni
tillåter mig det; och utan att
afvakta denna tillåtelse
berättade ban i varma ordalag 0111
Rosas ambassad samt
Barbaras grymma och giriga
förfarande.
Denna förnekade det,
förvirrades, frammumlade några
ord och teg derpå, nedtyngd
af blygsel och förvirring, utan
att dessa eljeat så godhjertade
damer kände det minsta
medlidande med hennes belägenhet.
Miss Somers glömde
emellertid icke dou artighet man
år sina gäster skyldig och
skyndade sig att aflägsna Filip med
sitt sykomorträd.
Bab repade åter mod efter
sin fiendes aflägsnande, men
bon förrådde sig sjelf når hon
utbrast: — Jag önskar att
denna olycksaliga perlhöna aldrig
skulle ha varit i min ego!
Gifve Gud att Susanna hållit den
hos sig, så som det varit
hennes skyldighet!
— Hon skall måhända
blifva mera aktsam efter en hård
lexa, sade miss Somers; vill
ni att vi sätta henne på prof?
Filip begär ej bättre än att få
återföra perlhönan till
Susanna, om ni önskar det.
— Som ni behagar,
madame, svarade Susanna sorgset.
Den tillhör mig icke mera.
Perlhönan öfverlemnades
således åt Filip, som i fullt språng
aflägsnade sig med sitt rof.
Han stannade utanför
Susannas hem: han kom ihåg
Rosa och hennes ädelmodiga
vänskap för Susanna samt beslöt,
att åt henne afstå glädjen att
öfverlemna fogeln åt sin vän.
Han sprang till byn: Alla de
barn, som första maj gifvit sin
lilla skärf åt Susanna, lekte nu
! på gräsplanen och blefvo
förtjusta åt att få återse
Snsan-nas perlhöna. Filip tog sin
trumma och pipa och det
o-skvldiga tåget etyrde sin
triumfmarsch mot Snsannae
an-I spràkslösa hein.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
