Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•382
— Kom liit, lurt, fort!
ropade Mary ;ii Susanna som
darrade af öfverraskning och
glädje; vi hafva ännu någonting
annat att visa ilig.
I detta ögonblick tystnade
musiken; Susanna hörde sitt
lain bräka, hon vågade ej tro
sina öron men skyndade dock
fram och igenkände sin
stackars Daisy! — Ilon smålte i
tårar.
— Jag fällde icke en enda
tår då jag tog afsked af dig,
min kära, lilla Daisy, sade hon:
ty det var tör min far och
mor; för ingenting annat i
verlden skulle jag kunnat förmå
mig att skiljas från dig. Tack,
tack, ni alla! sade hon till
sina vänner, som togo en ännu
lifligare del i hennes lycka än
de förut gjort det i hennes sorg.
— Ack, om min far icke
nästa vecka skulle behöfva resa
och om min mor vore
fullkomligt återställd, så skulle jag
vara den lyckligaste menniska i
verlden!
Just som Susanna yttrat
dessa ord, hördes bakom
barn-svärmen en hård stämma, som
sade: Se så, släp|i mig förbi;
J han icke rä ttighet att
sålunda tillspärra den allmänna
stråkvägen.
Det var advokaten Case,
som med sin dotter Barbara
återvände från sitt besök på
herrgården. Han varseblef
lammet och försökte b vissla då ban
gick förbi. Burbara såg också
sin pcrlhöna, och vände bort
hufvudet, för att undvika de
blickar af förakt, oeh
förebråelser, som nu öfverallt mötte
henne. Hennes vackra hatt,
som var ämnad att väcka
misserna Somers’ beundran,
gjorde henne åtminstone vid detta
tillfälle den tjensten att dölja
hennes ansigte samt den
förödmjukelse hon erfor.
— Hvad jag är glad att hon
fick se perlliönan! sade Kosa,
som just då höll den i sin famn.
— Ju, utbrast Filip, bon
skall ej på länga tider
glömma sin första maj.
— Och icke heller jag, sade
Susanna och blickade lyckligt
leende omkring sig: nej, så
länge jag lefver, skall jag
aldrig glömma er godhet emot
mig vid den sista majfesten. Nu
sedan jag återfått min vackra
perlhüna, måste jag gifva edra
pengar tillbaka.
— Nej, nej, ropade alla
barnen på engång; vi behöfva dem
icke. Spara dem åt din far.
— Nåväl, sade Susanna, jag
skall spara edra pengar ät min
far. Måhända skall jag en dag
blifva i stånd att förtjena —
— Åh, afbröt henne Filip,
tala ej derom! tala ej alls 0111
pengar. — Hon !.ar ju knappt
hunnit se på sin pcrlhöna oeh
sitt lain, tillade ban, vändande
sig till sina kamrater; låtom
oss gå hem till oss och lemna
henne i fred.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
