Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
synnerlig del tog han ej heller i
tidens händelser. Hans hufvud
föll för bilan vid Stockholms
blodbad. Gustafs moder Cecilia af
Eka omtalas hafva varit af ett
allvarligt och gudfruktigt sinne.
B.lggc skulle försvunnit i raden
af sin tids riddare och fruar, om
ej sonens lysande egenskaper
gifvit efterverlden intresse för
föräldrarna. Äfven Gustafs
tidigaste år äro insvepta i dunkel; man
har väl uppgifter om hans
födelseår, men de äro ej
sinsemellan öfverensstämmande, sä att
med visshet blott, det kan sägas,
art han skådat ljuset, mellan
å-rcn 1-1HK och 1196. Bättre
besked vet man i en fråga, hvilken
också är af större vigt, nämligen
huru ban tillbragt sina gosse och
ynglingsår, äfvensom hvilka
anlag Gustaf derunder visat. I)et
förtäljes, att han redan nu uti
lekar med sina jemnåriga städse
utmärkte sig framför alla andra,
hvarför ban af dem äfven sattes
till anförare eller höfding: »len
blifvande konungen plägade
förelägga enhvar af .sina kamrater
hvad ban hade att göra. och de
voro alltid villige att
efterkomma lians befallningar. Af en
händelse fick konung lians vid sin
kröning se den vackre och liflige
gossen, och hvilket välde ban nu
obestridt. hade öfver de andre.
Den skarpsynta fursten anade en
gryende förmåga, och föreslog att
Gustaf skulle följa honom till
Danmark och fil fullända sin
uppfostran der vid han- hof. Men
gifven herr Sten insåg att uti
Gustaf bodde något stort, samt
huru vådligt det vore om ban
skulle lockas öfver till det danska
partiet, lian afböjde derför det
lysande anbudet och sände
gossen till yttermera visso bort från
.Stockholm. < iustaf förblef sedan
någon lid hos sina föräldrar på
A land.
Snart Hnna vi den unge örnen
i Lppsala för att inhemta
bok-lärdom vid den ej långt förut
derstädes inrättade högskolan, lians
hurtiga och glada lynne gjorde
honom till föremål för allas
tillgifvenhet, och länge gingo i
nejilen sägner om huru den unge
herr Gustaf i sin röda röck och
med ett litet svärd vid sidan
ströfva! omkring i Uppland, besökte
gårdar derstädes, deltagit i
vargskall samt roat «ig i glädtiga
kamraters sällskap. På samma gång
visade ban sig äfven förstå
annat än skämt. Redan nu låg
fosterlandet» ställning den
20-åri-ge ynglingen om hjertat, och
engång utlät ban sig: Mse hvad jag
vill göra; jag vill draga upp i
Dalarna och få Diilamftnnen til
och slå Juten på näsone-. Men
-kolmästaren, en herr Ivar. var
dansk och fick höra af detta; hvad’
var ila naturligare ån att ban
fann sig föranlåten att gifva
Gustaf slut. Da blef ynglingen
storligen vred, drog sin korta da ti
— så kallades ett vapen,
hvil|ket bars vid lifvet — högg med
den genom boken, som man hål-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
