- Project Runeberg -  Trollsländan / N:o 1-52. 1871 /
13

(1867-1873)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

la

Inuüet. I Inn sag s» käck ocb
glad ut.

Tag fram tlet bästa grimskaft
ni bar, ined toffsar neil
messings-beslag, för det skull bli* lysning
nf, bi ocb hej! ocb ined
detsamma kan jag la’ en silkesduk at
brödsmulan min, si så der, ja!
livad kostar det nu!"

Handelsmannen nämnde
mun-man.

„Det var mycket pcnningnr,
men det får ^a. man lager icke
ut lysning lilla dagar."

En landtlig gumma stod
nigande vid disken. .,Jag skulle
begära ett bnlft skålpund cikoria
ocb en smula socker. Om
gubben min kommer bit från torget
så behöfver herrn icke nämna om
att. jag var bär, ban är så
knagglig, var far, och grälar jemt
öfver knffet, fast jag ständigt
säger honom att. det är cikoria, men
si nej, till kaffe vill ban ha’ det
och kaffe blir det; det är sa dyrt,
säger ban, ocb sjelf öder ban
penningar till tobaken."

„Jn, ban var just nyss här uch
köpte tobak," berättade
handelsmannen.

„Jaså," utbrast gumman
uppbragt, „då kan herrn lika så
gerna ge mig kaffe i stället för
cikorian — behöfver jag spara?"

„Han köpte också ett
knapp-nàlsbref åt sin gumma," sade
handelsmannen.

„Så, så," sade gumman blidkad,
..då kan herrn ge mig cikorian
tillbaka oeh i stället ge mig den
der porslinspipan med de granna

rosorna, gubben min har önskat
sig en sådan. Hvad ban skall
, bli flat!"

Handelsmannen lydde leende.
Jlär kommenderade en trasig
gatpojke: „tre Btycken
papyrossei-och kastade sina slantar på
disken. Der stod en skomakare ocli
vände pä läderpnckornn; der ett
skolbarn som begärde en
griffel-tafla. Hvart hade albi artisterna
tagit vägen? Jo en gäng hände
det, (musikhandlaren hade ännu
icke hunnit borttaga sin skylt)
att en tankspridd musikus kom
iu och, utan att se sig omkring,
begärde en violiusonatc. „Yi ha’
hvarken liu eller spenat,-
svarade bod betten ten ursäktande. Da
märkte musikern sitt misstag,
vände om samma väg han kommit
och utbrast: »prosaiska
uiatmen-niskor!"

Men nu misstog sig ingen
mera. Handelsmannen hade låtit
måla en vacker skylt med
diverse saker i granna färger och sitt
eget hederliga namn i förgyllda
bokstäfver på en oxhud.

Men skylten lörblckuadc uch
hyrorna böjdes på ocb
handelsmannen måste flytta. Nu blef det
geucraJreparation i bodlokalen,
skurning, målning, putsning ocb
rummet vädrades i veckotal för
att få burt den fatala
läderluk-ten. Det började sc flnt ut och
när dertill ännu eu dörr
üppnti-i des, sa att man hade framför sig
en bel rad rum, med hvllor och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:43:39 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/trollsl/1871/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free