Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Min lcallelsc.
■ -i ■■ ra,\yjr *t tfUi
En styfbon, ful och rin-gn af
jorden allas
mor, .lag kände* at - al in-ga. För li-ten att bli stor.
Iffii norg mitt hjerta. ha—-de, fick luft i klagan tung. Mei
go—de (vu-ilen sa-de: Sjung, ntackar* li––-ten. »jung.
2.
Jag s|änkes ner, dä prakten
Far med sitt spann förbi.
Jag ser, hur ofta magien
Blir öfversitteri j
När efter bot jag spanar
Ur luft, sä qväf och tung.
Den gode Guden manar
Sjung, stackars liten, sjung!
3.
At| higlöst tiden dr&pu,
Min fasa alltid är;
Nej, hellre oket släpa
Af obemärkt besvär.
Mot frihets trollkraft väger
En matlust, ständigt ung
Den gode Guden säger:
Sjung, stackars liten, sjung’
4.
1 öfvergifna àrcn
Blef kärleken min tröst.
Men, trogen mig i virén.
Den flyr mig i min höst.
Dock ögon än jag eger
För skönhet, frisk och ung.
Den gode Guden säger:
Sjung, stackars liten, sjung!
5.
•Så blef — om jag ej felar
-Blott sjunga lotten min.
När glädje ut jag delar.
Jag hämtar vänskap in;
När vinet mig förfriskar.
När trefnad gör mig ung.
Den gode Guden hviskar.
Sjung, stackars liten, »jung!
R ebu» 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
