Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■st:
naturlig död, ocli deras platser
voro ej besatta: derför kunde man
temmeligen handla och vaudla
efter heltag i de flesta stift.
Ko-nunganiagten åter, som skulle
kunnat vaka öfver landels
förhållanden i allmänhet, hade för
tillfället fullt upp att göra med de
yttre förvecklingarna och tvisterna;
dessutom lindé konung Gustaf
hört Luthers satser predikas, och
insåg deras stora företräde
framför pàfviska läran. Härtill kom
ytterligare en omständighet af
mycken vigt. Konungen visste
ganska väl, huru folkets sinne var
§ et t ra dt vid katolicismen, och han
hade för den skull gerna kunnat
uppskjuta med alla planer till
förbättring, men han var tillika
öfvertygad om ntt samhällets
ref-vor ej stode att hota med mindre
presterskapets omätliga rikedomar
ginge åter till staten eller sina
förra egare, och sålunda gåfve
inkomst åt kronan; från alla
afgifter och utskylder var det
andliga ståndet nämligen hittills
befriadt. På dessa skål beslöt
Gustaf sig för reformationens snara
genomförande och i enlighet med
sin natur fullföljde ban den en
gång fattade föresatsen med
o-rygglig ihärdighet. Till en
början lät ban de nya lärorna
förkunnas ostördt, trots alla
gensagor från biskoparne och
domkapitlen; ytterligare lemnade han
biskops ämbetena obesatta, då ju
derifrån det svåraste motståndet
vore att förvänta, när verket med |
all kraft skulle gripas an. För’
sin egen del omfattade Gustaf
e-mcllertid ej öppet Lutherska tron,
säker som ban var, att detta
skulle gifva stor eggelsc at den ännu
kraftfulla, om ock splittrade
katolska kyrkan; i stället nedsatte
ban oförmärkt och hvar ban det
kunde presternas inngt och
anseende. Sedermera
sammankallade ban till Vesterås en riksdag,
inför hvilken ban redogjorde för
rikets svåra betryck. Sedan de
föregående årens krig hade
kronan stora skulder, hvilka ej
ännu voro betalade; emellertid
uppslukade räntorna en stor del af
inkomsterna. Ingen annan bot
förefunnes, än att kyrkans gods
skulle återgå till sina förra
egare, hvarigenom skatterna skulle
jemnt fördelas pä albi rikets
invånare och ej orättvist tynga på
en ringa del under det alla
öfrige ginge fria. — Efter det att
en lättfattlig framställning härom
blifvit gjord för riksdagen,
begärde Gustaf svar. Men då
reste sig den gamle och ansedde
biskop Brask i Linköping, och
nekade tvärt till konungens
gjorda förslag; godsen vore kyrkans
egendom och kunde ej af de
närvarande bortskänkas. Häruti
instämde en af th; rikaste
adelsmännen. Då sprang konungen
förtörnad upp oeh utbrast: „når
sä är, vilja vi icke vara eder
konung. För alb ondt som sker
fä vi bära skulden; det är
tacken för all den hjertans sorg och
bekymmer vi hafva för rikets
välfärd. Vi må arbeta till edert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
