Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
För att i stadens yppersta pension
Få lära sig en finare fason.
Der blefvo de rätt snart ofantligt snälla:
Snabbmåla kunde syster Petronella
Oeli knäppa visor på en spansk guitarr.
Att muntra pappa, när lian var på knarr.
Agathe-Julie var frodig som en gurka.
Men dansade med stor talang mazurka
Oeli kunde bjebba: mon très eher ami,
Comment vous portez-vous aujounrhui?
När systrarna nu fått en smak så bildad,
IJIef deremot den yngsta helt förvildad:
Sofi lärt koka, baka, väfva, sy,
Men hade af talanger oj ett gry.
Min lilla Fiken, — hördes mamma klandra, —
Ilon år en stackare bredvid de andra.
Men Petronella och Agathe-Julie,
De skola bela slägtens stolthet bli.
Nå väl. En dag blef hej i prestegården,
Pastorskan Hängde kring så snabb som må i den,
Allt skulle bullas upp hvad der fanns bäst.
Ty biskopen man väntade till gäst.
Hvad skall jag göra? — hördes mammas stämma.
Min gamla Kajsa är ju inte hemma;
Jag får ej plättar! Smöret är ju härskt.
Och hönsen ha ej värpt ett enda färskt.
Hvad i all verlden skall det af oss blifva!
Hvad skall jag biskopen till middag gifva?
— Jo, gris-stek, mamma! — sad’ Sofi och log,
Och mjölk och smultron ha vi mer ån nog.
— Ja, det var ej så illa, det försöket,
Sad’ mamma. Men blif du, Sofi. i köket.
När dina systrar med sitt bättre vett
Undfägna biskopen på bästa sätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
