Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
131
Om Trollsländans små läsare,
och läsarinnor äro intresserade
nf att hörn ett ämne nf en nf dem,
gå vill jag här nedskrifva ett.
Det handlar om
"Våren."
,,Älskade mamma berätta oss
en liten saga", hådo Eda och
Lu|lu, och Verner instämde med dem:
„ berätt a oss en saga, mumma."
- „]S’å väl, medan vi vänta att
brasan brinner lit, vill jag
berätta eder en helt liten saga." Och
hon började:
„Se, der sitter ban ännu, den
gamle!" utropade en liflig liten
gosse; „huru roligt att ännu få
se honom och prata en stund med
11011010", sade ban vidare,
skuttande fram öfver de ännu
snöhöljda tufvorna. — „God
morgon, gamle far! hvad jag är glad
öfver att ännu få se dig här och
af hjertat tacka dig för allt det
du gjort för mig;" och den
glada, unga gossen med
blåsippo-Ggonen log så vänligt och i
hvarje leende var en solstråle
och ban kysste den gamles
händer och smekte hans kalla kind.
— ..Och tills nu har du arbetat,
arbetat träget och hvarföre? för
att sjelf njuta frukterna? o nej!
för mig har du stråfvat. och
verkat för att sedan glömd
försvinna." — Hvad kunde nu jag
guin, om icke du låtit jorden
hvila under ditt varma snötäcke och
skyddat den för storm och köld.
Var dock viss: i mitt bröst skall
tacksamheten evigt bo och jag
skall städse mintias min första
välgörare." — Han kysste ännu
en gång den gamles hand och
höjde sig sedan på lätta vingar
högt i det blå.
Den gamle satt qvar, men
hufvudet föll i humlen och hftn
slumrade in. Då kom en solstråle,
kysste honom och ban var
försvunnen.
Men der sväfvade nu den
unga gossen öfver berg och dal.
Han berörde med sin trollstaf
marken och den grönskade; ban
berörde träden och der
framkommo redan en hop små gröna
knoppar; han lät den ett ögonblick
hvila på bäcken och denna
af-kastade den boja hvarmed den
varit fängslad och hoppade fri
från tufva till tufva. Nu
strödde ban ined rik band blommor
på jorden och begagnande sin
trollstaf som flöjt blåste ban
några sköna toner och — o under,
i ett nu vnr luften uppfylld af
fogelsång. — Sköna barn, är
detta ditt. första verk, hurudant skall
da det sista blifva!
„Oeh nu är brasan utbrunnen
och min saga slut, kunnen J nu
såga mig namnet på den unga
gossen?" frågade modren,
„Jo, jo det kunna vi" ropade
barnen. „Det är Vdren."
Blykulor och perlor.
(Forts. fr. nw 16.)
Samma natt halle Richard en
besynnerlig dröm. Han t\rekte
att ban var död och att ban skul-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
