Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
133
en perla. Denna utgjut din
mo-der en gäng då du lofvade
bätt-riiig och hck hennes förlåtelse.
Men se här huru du höll ditt
löfte. Al er och åter blykulor och
hår till sist en stor tung kuln,
det var den som i går afton
brännhet föll ned på din kind, då din
moder stod lutad öfver din bädd."
„Hvtul skall jag göra!" utbrast
Richard förtviflad. I detsamma
vaknade ban.
Han satte sig häftigt upp.
Månen kastade sina milda strålar in
i rummet. Klockan var 12 på
natten. .Richard tänkte, på sin
dröm. Den stod så lifligt för
honom att stora tårar banade sig
våg utför hans kinder. Ilan steg
sakta upp, klädde sig och gick
sakta in till sin moder. Hon var
vaken. Richard knäböjde vid
hennes bädd.
„Mamma!u utbrast ban
snyftande, „knn du förlåta mig? Kan
du förlåta mig lör alla de
gånger jag brutit emot dig! Jag skall
bedja Guil hjelpa mig att bli
bättre, jag skall försöka af alla
krafter att blifva god, så att du icke
mera behöfver gråta för min skull.
Säg att du förlåter mig! Såg att
du ännu håller af mig!"
Richard fattade modrens
bränn-heta hand och kysste den, hon
rörde sig icke. lian blickade
ångsligt frågande upp i hennes
ansigte, hon stirrade blott på
honom såsom om bon ej kännt igen
honom. Förskräckt störtade
Richard upp och lutade. 6ig öfver
henucB bädd.
„Mamma, mamma! hvarföre
svarar du mig icke!"
Några osammanhängande ord
banade sig öfver den sjukas torra
heta läppar. Richard skyndade
ut till köket och skickade bud
till läkaren. Sjelf satte ban sig
vid modrens bädd, fuktade
hennes läppar och panna med friskt
vatten och lyssnade nied den
största oro till hennes förvirrade ord.
Under långa nätter oeli dagar satt
Richard sålunda vid den älskade
modrens sjukbädd. Han unnade
sig ingen hvila och ville knappast
någon timme på dygnet lemna
henne. De bittraste
samvetsförebråelser förorsakade honom
modrens i feberyrseln uttalade sorg.
Hon upprepade ofta: det vore
bättre om min gosse vore död ån
att ban skall göra så mycket
ondt!"
Så hade några veckor förflutit.
Det var en mild sommarafton.
Modren hade stilla slumrat allt
sedan morgonen och Richard
bilde troget suttit, vid hennes bädd,
väntande på hennes
uppvaknande, ty läkaren hade sagt att
yr-seln nu vore förbi och att den
sjuka belt visst nu vore på
bätt-ringsväg. Slutligen öppnade
modren långsamt ögonen. Hennes
blick föll på Richard som med
tårfyllda ögon satt vid hennes säng.
Hon log stilla och kärleksfullt och
lade mildt sin hand pä hai:s
hufvud.
„Huru läuge har jag varit sjuk?"
frågade hon.
„Ah, flera veckor, älskade main-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
