Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15
4
Och hungern, den gick om,
Men vandrande ånyo
De tröttnade dock snart,
Och sömnen deras ögon
Nedtyngde med en fart.
Men himlen syntes mulna
Och åskan hördes gå.
Den nyss så vackra himlen
Blef nu så ful och grå.
Den ljusa sommardagen
Till mörk och kall förbots.
I strömmar regnet hällde
Och öfver jorden gjöts.
Då väcktes våra vänner
Utur sin slummer opp
Och voro genomvåta
Alltifrån tå till topp.
De började att gråta;
Men det ej hjelpte här,
Ty ingen kom att hjelpa
Och ingen syntes när.
De sprungo uti skogen
Som tvenne yra höns.
Men då tog Sven till orda:
II Du är en dummer Jöns.
"Ej hjelper här att lipa,
r’J\om lät oss hemåt gå.
71Skogskungen kan oss taga
71 Om vi här längre stå.*1
"Du sade rätt, min broder,
— sa<P Axel — 11du är snäll.
" Vi måste nu. oss skynda
Att vi fl’ hem i qväll.™
Dä hven det uti luften,
Och se! Ett väldigt troll
Ur skogen nu framträdde
Just ifrån samma håll.
71 Små vänner! jag är kungen
denna öde skog!
Sad? trollet och ur skägget
Han emot barnen log:
"Den smit uti mitt rike
""[Jan kommit, går ej ut.
filan blir min slaf för evigt,
r’ fläns frihet är då slut’\
71Det blott en hjelp kan finnas
11Och ilen så sällsynt är:
v— Om J fån soln att lysa —
’Ej mera jag begär!
~Ha, hu", så trollet skrat/ur,
Ty ingen ån har fått
t iuds sköna sol att lysa
När han till trollet gått.
Men Sven och Axel lade
Sig uppå sina knän
Och bådo liöi/t till himlen
Om solens klara sken.
Och se! på fästet redan
En glimt af ljus man ser
Den mer och mer förstoras
Och emot jorden ler.
Skogskungen till en dimma
Försvinner genast bort.
lians välde här på jorden
Minsann blef ganska kort.
— livad var det Axet hördel
Jo! Mammas kära röst,
Som till hans öra nådde:
— / denna stund en tröst.
Hur underbart, hur löjligt
Hur skall man det förståt
Der stod ju sjelfva Mamma
Och Sven var der också.
„ Var jag då ej i skogen
.Hos skogens konung nu,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
