Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
215»
gifven min fur; ty alla de varor
som användes hemina, köptes hos
honom, och han sålde min fars
råg, oxar oeh andra gärdens
produkter. Han sörjde derföre på
bälsta satt för mig, och gjorde
allt för mig, isynnerhet
bemödade ban sig i början af min
vistelse i hans bus genom den
outtröttligaste välvilja att jag skulle
glömma hunt skild jag var från
det kära, det illskade hemmet.
Dä jag första gången lemnade
mina föräldrar för att begynna
min skolgång, hade min far,
enligt min önskan, medgifvit tnig
cn hundvalp af en utmärkt face;
dock sades det mig att jag skulle
få behålla den, blott med det vilkor,
att min värd köpmannenicke
hade något deremot. Från dennes
sida var det emellertid så föga i
vägen för min önskans
uppfyllande, att han till och med sjelf med
råd och dåd var mig hehjelplig att
uppfostra och dressera min
dyrbara vän då denne blifvit större;
ty stor blef ban och stark som
ett lejon, och hade nästan också
samma färg. Det var en gulbrun
biilldogg, ined ett stort bredt
hufvud, med hängande käkar,
klufven nos och praktfulla, långa
ö-ron. När ban stod vid ett
thc-bord, kunde ban makligt
lägga hakan på bordet, och
slicka gräddfläckarne och nappa en
bit socker, för hvilken njutning
ban hade särdeles smak. Och då
engång köpmannens yngsta
dot-fer, en liten flicka om tre år, kom
att sta bakom honom, medan ban
just vänligt och starkt hviftade för
mig med svansen, så sopade han
henne omkull på golfvet med sin
svans, så lätt som hade det varit
en liten kägla.
Såsom vanligtvis alla stora
hundar, var äfven han af ett fredligt
och lugnt sinnelag, tålde att
stola och små lekte med honom och
gjorde ingen för när: och ifrån
hans klara öga lyste så mycken
ärlighet, trohet och tillit, att man
just kunde fröjda sig deröfver,
— — men att komma nära tnig
med fiendtliga låter, det var ej
rådligt, det var det enda tillfälle,
hvari han ej förstod sig på skämt.
Mig älskade han, mig följde ban,
mig uppsökte ban hvarest jag var
att finna; när jag läste, låg ban
under bordet, och jag satte mina
fötter på honom. Blott på
skolan kom ban aldrig, det vnr
alldeles som om en naturdrift
skulle sagt honom ntt det ej gick an.
Då ban efter ett års förlopp
blifvit fullvext, hade aflagt
hvalp-fnconerna och lärt något
ordentligt, fick han halsband nå sig
En af mina tanter, som höll
mycket af både mig och hunden,
förärade mig det med anledning jif
min födelsedag. Det var nf svart
saffian, starkt beslaget med
silfver, och midtpå stod ined
vackra fraktur-bokstäfver af samum
ädla metall en vers, som tank
sjelf hade diktat:
„Namnet Sultan förer jag.
Anton Nord tillhörer jag!u
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
