Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’291
skall strömma till Lappland.
Detta har oekså regeringen varit
rådd för och utfärdat gå fi a na
lagar, att ingen får söka guld ulan
särskildt tillstånd, som kostar
pengar, och att dessutom alla
guhl-sökan1 måste lemna en tiondedel
af hvad dc hitta som skatt åt
kronan.
Nu vill du vftl också veta
huru något så otroligt kan ske, att
man hittar guld i det fattiga
Lappland och hvem den
lycklige varit, som först hittat det.
Det var länge en sägen der i
tle norra trakterna, att en
Lappgubbe engång utbjudit ett stort
stycke gediget guld till salu ät
en köpman. Köpmannen tyckte
mycket om guld och ville förmå
Lappgubben at| visa sig stället,
der ban funnit den rara klenoden.
Lappgubben låtsade lofva, men
dertill var ban för slug: ban gick
sin väg och kom aldrig tillbaka.
Någon tid derefter sades det, att
gubben var död. Men ban hade
efterlemnat en gumma, oeh till
gumman vände sig nu både
köpmannen ocb tindra, som tyckte
guld i skogen vara bättre än
lingon. Gumman var ännu
illfun-digare, än gubben: bon förde
sina nyfikna vänner genom
milslånga obanade ödemarker, och
når de så vandrat sig trötta i
Hera dagar, förklarade gumman, att
hon omöjligen kunde finna rätt
uppå stället. Dervid blef det. De
förste guldsökarne fingo vända
om med långa näsor och
oförrättade ftrender. Men rvktrt härom
utbredde sig och kom till
regeringens öron.
Kyssarne lindé långe vaskat
guldsand i Uralbergens floder, och
nu blef man varse, att bergen i
Lappland mycket liknade
Ural-bergen. Då sändes från
Helsingfors kunnige män att undersöka
Lapplands berg och Höder, och
de funno mångenstädes belt små
guldblad, tunnare än del finaste
löf. Guldsökarne kommo
tillbaka och berättade, alt guld finnes
ling i Lappland, men så litet och
så kringspridt, att det ej skulle
löna arbetskostnaden.
Ar 18(58 begynte Norrmännen
hitta guld vid sti-anden af Tana
elf, som flyter ut från Enare sjö
till Ishafvet och är gränsfloden
mot Norige. Då skickades åter
en üiiklsökarc frän Helsingfors
till Lappland, och ban fann
något mera, än de förra, men ännu
icke tillräckligt. Följande året
hände sig, att två österbottniske
sjömän, Ervnst ock Lcpistö,
hvilka förut sökt guld i Kalifornien
och Australien, företogo sig att
på egen hand försöka sitt gamla
yrke i Lapplands ödemarker. De
vandrade i flera månader utan
tak, ofta utan mat, genom bergen,
sleto mycket ondt, men kommo
på hösten tillbaka med guldsand
i ill ett värde af (i,000 mark. Då
begynte strax guldet att spöka i
många hufvuden, regeringen tog
saken om händer, utfärdade
lain r och afsände tjenstemän till
Lanpland.
Ar 1870 voro redan I valojokis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
