Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’380
klifvit. i trädet oeli ätit äppkn.
medan vi voro borta, Jag skall
lära dig, säck, att stjäla andras
äpplen. {IJon tillknyter
säckbandet.) Se, så, ling nu beskedligt
stilla, medan vi tjära månen. Det
var rätt lustigt, ha ha ha!
Månen. Ha ha ha!
Gubben. Säcken skrattade.
(/timman. Se så, upp med dig,
fort!
Gubben {blifver upp på planket
och utsträcker borsten.) Jag sade
ju det, gumma; det är alldeles
för högt.
Gumman (blifver efter honom
med pytsen.) Ah, prat I Lät mig
hjelpa dig, så får du Be, att vi
läcka till månen.
Månen. Ha ha ha!
Gubben. Hör du, mor, borsten
skrattar åt oss.
Gumman. Vänta litet, nu var
jag alldeles nära månkanten. Håll
i, du ined, så sudda vi honom
brun, som målet kaffe 1 Se, så,
nu räcka vi ända upp! Sudd,
sudd ... Aau! .. au! lian håller
fast mig!
Gubben. Aau! Aj, ban tar mig,
hjelp!
Månen betäckes hasliyt, det blir
alldeles mörkt, man hör ilskan yå,
det regnar och haylar. dubben
och gumman äro förevunna.
Matte och Maja komma
inspringande, för atl söka skydd mot
o-oädret.
Matte. Maja! Hvar är du,
Ma-ja?
Maja, Här. Men hvar år du,
Matte? Det är så rysligt mörkt.
Matte. Här är jag. Låt oss
gå hitåt, jag tycker mig se ett
hus.
Maja. Det är ju bara ett plank.
Nu ha vi gått en bel timma vilse:
jag vet ej mer hvar vi äro.
Matte. Icke jag heller. Men
det vet jag, att vi ha Guds
himmel öfver oss... År du våt?
Maja. Litet bara. Men jag
orkar ej mera gà. Låt oss hvila
här. Ack, om vi hade månsken!
Matte. Måne klara, har du
alldeles glömt dina fattiga barn?
Regnet har upphört, och månen
skiner ånyo klar. Men pä hans
gyllene sköld ser man nu gubben
och gumman Måns hänga med
deras borste och tjärpyts.*)
Maja. Tack, måne klara, det
var snällt af dig! Nu känner jag
igen mig: vi äro vid trädgården
ined de sköna äpplena.
Matte. Ackurat, som en pinne!
Men se. nej, se, Maja! livad i
alla dagar är det, som hänger i
månen?
Maja. Det liknar alldeles en
gubbe och en gumma med en
lång borste ...
Matte. Precis. Det är ju
gubben och gumman, som voro här
för en stund sedan. Ilur i all
verldens dag ha de kommit till
månen?
Månen. De ville tjära mig, för
att få stjäla i fred, och så tog
jag dem.
•) I förtroeiide supit, kau tlet göms så.
utt figurer uf svurt papper utklippas oeh
filstas vid måuskifvaii.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
