Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’382
bon och gumman. Men efter det
var för ljust, ville de tjärn
månen, och der kan du sjelf se
huru de hänga, till evärdligt
spektakel, uppe i mån skifvan.
Jerommus (påtager sina
glasögon). Ja, riktigt! Minsann år
det icke gubben och gumman
Måns, mina goda grannar.
Yäl-bekotnme. Men ni två, hvad heta
ni?
Matte. Matte och Maja.
Jeronimo. Du, Matte, och du,
Maja, ha räddat mig ur säcken
och fått veta min skatt och
likväl icke tagit något betaldt. Jag
tycker om er, jag tager er till
mina fosterbarn, och nu skola vi
strax gå hem, att ni få er en
god qvällsvard och en varm säng.
Äro ni nöjda sä?
Matte Topp på den saken, och
tack skall ni ha, läder säck!
Maja. Och tack, måne klara!
Du bar lyst många fattiga barn
till ett varmt hem, du!
Månen. Jag går ju sjelf och
söker förgäfves mitt hein.
Alla sjunga:
Månen vandrar på lästet Ida
Och tittar ned uppå vägen.
Gubben Måns är dermed också,
Och gumman Måns är förlägen.
De ville tjära dig, måne klara,
Men föllo båda i egen snara
Högt i det blå, högt i det blå.
Nu sitta gubben och gumman
der,
Din gyllne skifva att pryda,
Och barnen undra på jorden här
Hvad detta månde betyda.
Men du går lugn i den stilla
natten
Och speglar dig i de dunkla
vatten,
O, måne klar! C), måne kär!
(Slut.)
Tvillingarnes äfventyr.
(Ka fulksngu af A. 1\)
(F0113. fr. n:u 4ü.)
Nil gingo de in i kulan och
togo alla skatter, som voro
inlagda i stora kistor och skåp och
sedan logo de röfvarenes alla tre
hästar och deras kärror och
lastade dem sä fulla med skatter
som de någonsin kunde draga.
Och nu bar det af till staden,
Då de kommo fram, blefvo alla
invånarne häpna öfver att se sä
mycket guld och silfver och
frågade af Janne hvarifrån ban fått
dem, men Janne svarade icke
ti|tan frågade endast, hvar
konungen bodde och gick sedan med
gumman tillsammans upp till
konungen, saml körde hästarne in
på konungens gård. Men då de
kommo till dörren, ropade vakten;
„ I tigen här förbi utan lösen!"
Nu stodo de der, villrådiga om
hvad de skulle göra, men efter
några ögonblick stack ett hufvud
ut genom ett öfver porten
belägen fönster och frågade;
— Hvem är der?
— En som vill tala med hans
majestät konungen, svarade
Janne.
— Kom in då, sade mannen
vänligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
