Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’386
le ut i krig. Då Janne såg
huru ile samlade sig der, gick han
»lit äfven för att fråga, hvad som
var ä färde, och då han fick
höra, alt de skulle ut och strida
mot en fruktansvärd fiende, som
halle kommit in i deras land och
plundrade och lirände, så gick
ban upp till konungen och bad
om ban äfven skulle fa komma
och strida mot deras fiender?
— Gerna! sade konungen, jag
lackar dig derföre af hjertat.
Efter en timme ungefär tågade
alla krigare med sin konung i
spetsen ut genom stadsporten och
när dc lågat några mil genom
skogen, kommo (le till en stor
släti pä hvilken fienderna hade
sitt läger. Nu ordnade sig
krigarne pà hvardera sidan och ett
häftigt tumult började. Men
Janne var icke med uti striden, utan
stod i skogsbrynet och såg på
huru de stredo. Nu började lians
kamrater ge vika för den
mångdubbelt starkare fienden, och en
del började redan tiv undan, ila
en häst ut au ryt lare kom till
honom springande. Han fångade
hästen och svingade sig upp pa
dess rygg. Nu bar det af i vildt
ridt emot fienden. Han märkte
att det på ett ställe gick hetast
till och dit styrde lian sin häst.
Då han kom närmare säg ban
att lilius konung var omringad af
fiender och att konungen högg
förtvifladt omkring sig. Janne
tryckte sina bålar i hästens sida,
och i ett nu var ban i hopen
med, oeli högg ined sina båda
trollsvärd till höger och venster.
tilldess ban kom fram till sin
konung. Ett rysligt tjut hördes,
ty Jannes svärd verkade kraftigt,
och efter några minuter var
fienden stadd på flykten, efterföljd
af Janne, som högg ihjäl alla,
som kommo i lians väg.
Men konungen red till sitt folk
och hopsamlade dem åter samt
satte med bela sin kraft efter
fienden, soui nu redan nästan var
i grund slagen af lille Janne.
Nästan alin bauer blefvo tagna
och de några af fienden som
å-terstodo, flydde tillbaka till sitt
land igen.
Da alla segrnrene voro
återsamlade på stridsfältet och lille
Janne äfven, tog konungen
Janne i siu famn och tackade honom
och sade till sitt folk:
— Ser ni, mine män. utom
|leuna hjelte, lindé ni aldrig tncr;i
sett er konuug, ty han frälste mig,
just då jag skulle bli
tillfångatagen. .
— Ah, sade Janne, här har ni
i stället den som skulle taga er
tillfånga, och dervid drog han
fram fiendens konung soui ban
hade fångat ocb som ini stod i
bojor framför Janne.
En tär glittrade i
segrarko-nungeiis ögon och ban frågade
af den fångne konungen,
hvarföre ban börjat strida mot en
fredligt sinnad granne. Den
fångne konungen tillstod att ban
kriga| af roflystnad och au han icke
hoppades någon nåd derföre.
— Ja, sade Janne, om koniiii-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
