Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’391
Itänder i hvarandra. Och den
gamle af regeringsbördan
»(tröttade konungen, gaf nu kronan at
Janne som blef likets konung,
under namnet ^.Johann I." ()oh
den gamle konungen tog nu sin
aflidna gemåls krona och gaf den
At sin dotter som blef rikets
a Drottning AJorgane.Tl
Ocb nu regerade de båda
unga lyckligt, älskade af alla. Den
gamle konungen hade en lugn
ålderdom och han fröjdades
öfver att se de båda så lyckliga.
Nu skola vi gå till Kalif och
hans äfventyr.
D« Kulle skiljetes frun Janne giek hftn
ined hurtigt |k||id neil kom |r» tredje
dtt-geu till skogsbrynet der han sag för sina
fölter ett stort fält pà hvilket s|lider och
byar voro strödda som perlor. Närmust
under haas fötter låg ett stort obebyggd!
mit på hvilket ban såg huru två härar
atredo med hvarandra. Kn liten stum!
fatt ban förundrad och såg pà striden men
un började han harmas öfver att deu ena
hären »log deu andra på flykten och hatt
började vandra nedför det höga,
skog-bevuxiia hcrgut och då han koui ungefär
till hälften al’ berget, mötte liun en
guui-uuil gumma som godmodigt helsade:
Gudsfrid, lille gosse!
— Gudsfrid! sade Kulle, b varifrån
kommer du, gamla gumma?
— Jag kommer der nedifrån och har
sett huru vår» fiender döda mina
landsmän. Hela dolbi vackra land, som dn
ser här under vara fölter tillhör vår
konung. som ilr en äilel regent, och hans
fiender vilja laga del uf hutiom och dc
plundra det nog itu, då de ha vunnit
segern.
— Oui jag bura vore starkare, så skulle
jag nog gà oeh kämpa med dem äfven.
sade Kalle oeh «àg hopplöst neil pà
fienden.
Ar du icke hungrig gode gosse?
frågade gumman och tog fram ur sin koig,
som hon hade på armen bröd och ost.
samt en butelj vin och satte sig ned på
berget. t ti g och ät af min kost.
Kalle som var hungrig, tv han hade
icke Ätit något ännu i dag emedan hu|ts
mat var slut, satte sig neil bredvid
gumman oeh började äta. Vid det dc åto,
sade gumman till Kalle:
Jag träffade din broder Janne i dag
luorgse i skogen oeh gaf honom äfven
litet föda.
Jaså; huru månuc (let gå med
honom nu? sade Kalle
Åhja; nog går det bra med den
raske gossen, sade gumman.
Nu hude dc ätit oeh gumuiun tog fram
vinbuteljen oeli cn bägare oeh slog ål
Kalle en bägare viu med följande ord:
Drick lilit delin sum här är i
bägarn, så blir dn sa sliirk att ingen vinner
dig.
Kulle tog bägarn och drack upp vinet.
Derefter skiljdes de åt och Kalle giek ned
till fältet. Då ban kom neil, såg ban en
lös häst som kom ulun ryttare mol
lio-uom och lian fattade hösten vid tyglarne
och svingade sig med ett hopp upp på
dens rygg och ini bur det uf mot
stridsfältet der ilen öfvermäktigt! fienden
jagade sina fåtaliga motståndare p« flykten.
Men innan Inni kom fram, steg ban ned
från hästen ocb tog svärdet af en fallen
krigare, och svingade sig åter upp på
hästen och for till stridsplatsen. Nu
skockade sig He|ide|| omkring honom, för utt
se. hvad det var för eu som vågade
komma till dem, men Kulle började hurtigt
hugga ned den cua efter den andra så
blixtsnabbt utt de ej fingo mycken tid uti
se på derns motståndare. Nu kom det en
rytture rakt mot honom, som kuslndc en
snara omkring honom, men Kalle böjde
endast litet p& kroppen och snaran briusi.
Nu logo de lä af fieuden, soui voro på
detta ställe, till flykten oeh redo det for-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
