Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
115
råd om hvad han nu borde
företaga sig, för att finna sina
föräldrar.
— Alin käre gosse, svarade
eremiten, du ser, att jag är
såsom det murknadc trädet,
hvars alla grenar blifvit brutna
af stormen, och nf egen kraft
förmår jag hvarken att råda
eller hjelpa. Men jag har nio
guldtaflor, 6om jag i min
ungdom fått af en vis man från
Jerusalem och sotn äro så
förunderligt inrättade, att man
kan läsa i dem hvad som sker
på afstånd. Yi skola nu till
en början fråga taflorna hvad
det blifvit af dina föräldrar.
Vid dessa ord framtog
eremiten under mossan i hans
bädd en sliten oeh till
utseendet mycket skräpig
nälVerren-sel. Ur denna drog ban ett
omåladt gammalt skrin, i detta
skrin var ett annat skrin af
sandelträd oc.li i detta åter ett
tredje skrin af elfenben och
perlemor. När lian öppnade
det tredje skrinet, lågo der nio
hjort formiga guldtaflor, till
storlek och skapnad ungefär
liknande små aaplöf. En af dessa
valde ban lit oeh höll den mot
dagen för den furvånado Sigge.
— Hvad ser du? frågade
han. .
Det -skimrade som cn
solglans för gossens ögon, men
om en stund kunde han
hop-st&fva ett ord (ty eremiten
hade lärt honom läsa), och
ordet var KLOKHET.
— Ser du ingenting annat V
frågade eremiten.
— Nej, sade gossen; det
blänker så underligt, som en
flammande glöd i spiseln.
— Då är du icke oskyldig
i ditt hjerta, sade den gamle.
Vet, att i dessa taflor kan
ingen skåda mer än det ena
ordet, om ban icke år så from
och oskyldig, som en syndig
menniska på denna jorden kan
vara.
Sigge rodnade ända till
örsnibbarna, ty han hade blifvit
hungrig oeb begynt, ångra
inom sig, att lian bortgifvit all
sin mat åt den sjuke gatnle
mannen.
— Jag vill tro om dig, att
du icke tänker någonting ondt,
fortfor den gande, men du
behöfver mycken bön och
försakelse af dig sjelf, för att
kunna läsa i dessa taflor.
Ilvar-oehen af dem har sin
särskilda bestämmelse. Denna är den
taflan, som man bör rådfråga
om verldsliga ting, när man
söker en utväg i villrådighet
och bekymmer. Jag vill nu
säga dig hvad jag ser. Jag
ser din fader rida med några
få ryttare att förfölja fienden,
och det är långt härifrån på
cn oländig skogsväg. Jag ser
också din moder bunden i
sadeln pä en häst, som en
annan ryttare håller i tygeln, och
de rida med stor skyndsamhet
östct ut. Efter dem följa många
andra ryttare, belastade mod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
