Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
L
ända tilia aftonen inbröt, utnn
att jag Ännu kom till någon
fästning. Men nu började jag
blifva hungrig oeh såg mig
omkring efter litet föda. Det
räckte icke heller länge, innan
jag hörde en gås skrika, och
då jag såg mig omkring,
varsnade jag på sidan af vägen
en gås, som stod uppe på en
i jorden upprätt stående stock
och skrek lür brinnkär» lifvet!
Aha, tänkte jag; den der kan
just passa åt mig, och så sprang
jag till, men då jag kom nära
till den, gaf marken vika under
mina fötter och jag störtade
ned i en djup grop. Nu
började jag i min tur tjuta och
skrika för brinnkära lifvet, ty
jag slapp icke någonstädes
bort ifrån klämman. Men
snart fick jag en kamrat med
i gropen, ty en jägare, som
säkert skulle komma och se,
hvem det var, som förde ett
sådant oljud i gropen, föll
äfven ned. Nu var jag så
förbittrad, att jag rusade på
honom, men ban tog någonting
hvasst, som liknade en
pertstic-ka, och slog Jiiig så förtvifladt,
att jag nog ångrade mig min
oförsigtighet och bad om nåd,
men ban benådade mig ej, utan
slog endast omkring sig med
sin hvassa portsticka. Det
dröjde icke heller länge innan
han slog af mitt ena ben.’Jag
fick nu nöja mig med de två
återstående bönen. Jag
rusade ännu engång på honom
och lyckades ge honom ett
sådant slag i hufvudet, att
ban tumlade till marken. Nu
försökte jag mod förtviflans
raseri att komma upp från
gropen hvilket äfven slutligen
lyckades mig. Då jag kom
ut på landsvägen, kotn Jösse
emot mig. Jag tog fast honom
och åt upp honom lifslefvande,
ty jag var rysligt hungrig.
Då jag ätit mig mätt, började
jag åter vandringen till
fästningen. Mot andra morgonen
• — . O
kom jag fram. Då jag kom
till posten, stod der en karl
med en stor stör på axeln och
en mindre dylik vid sidan,
och frågade mig hvart jag
skulle gå. — Jag ämnar gå
till fästningen och taga
\ärf-ning, sade jag. — Har du
pass? frågade han. — Pass?
hvad år det för något?
frågade jag. — Aha, den der
figuren är en spion, som ämnar
komma och snoka här omkring
i fästningen oeh sedan gå sin
väg igen! I kurran med dig
oeh det pà fläcken! Nn kom
en mängd lika utrustade
karlar som den förste och
omringade niig. De knuifade mig
framför sig, och jag fick taga
skeden i vacker hand och följa
med dem i fästningen. De
förde mig in i ott litet kyffe
med stenväggar som de kallade
fängelse och stängde dörren
till efter sig. Efter några
dagar kom man och tog ut mig
från fängelset och förde mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
