Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade skjutit lioVt mitt ben då
jag ställt mig framför kanonen.
.Tag var mycket svag. ty jag
hade mistat mycket blod neil
jag låg ännu ett par dagar till
på sjukhuset, under hvilken tid
jag återfick initia krafter. Nu
tänkte jag att det vore häst
att komma hein tillbaka och
jag beder dig, goda moder,
att du icke skall vara hård
emot mig, utan låta 111ig
härefter få vara hemma hos dig.
— Ja, nå, ilu kan nu få
vara hemma då. sade
björnmo-drcn; icke tyckas mina pojkar
duga till någonting. Jag undrai
just huru det månde gå med
den äldste, om han är lika
dum.
in.
Följande dag, som var
söndag, kom fra War g på visit
till fru Nalle.
— God dag, fru Nalle,
sade fru Warg; huru står det
till med dig och dina pojkar?
— Ah, med mina pojkar
står det illa till, sade fru
Nalle, de duga till ingenting.
Den ene har låtit en bäst sparka
benet af sig, och ilen andre
har låtit slå det ena och sjelf
skjutit det undra af sig.
— Beklagligt, sade fru Warg;
har du icke hört något af din
tredje son?
— Nej, jag har ej hört något
af honom; har ni hört af
lio-iiom, fru Warg?
— Jag har hört om honom
af min son, som är kontorist
linsen grosshandlare i X., och
han sade att. din din son haft
lycka med sig der. lian
hade fått sig en stor
förmögenhet och blef kompanjon
med en grosshandlare. Nit blef
er son mycket högmodig på
sig, och ville icke mer känna
igen min son, ehuru de hafva
varit goda lekkamrater som
barn. Er son åkade alla
dagar i ett stort vackert ekipage
och hade granna lakejer och
lefde på allt sätt stint. En
dag åkte hnn öfver en bro
utom staden. Bron var mycket
gammal och svag, och höll ej
lians ekipage, utan brast, och
hnn störtade ned i en djup och
strid fors, såsom hnn giek och
stod, med hästar, vagn och
lakejer. Hela ekipaget
krossades i tusen bitar och ban
naturligtvis med. Sådant blef
lians slut.
Fru Nalle sat; en stund och
begrundade, men utbrast
slutligen: — Jn, ja, mina pojkar
duga icke till någonting! Tacka
vet jag andras pojkar, de duga
till någonting, de!
Efter några år dog den ena
af ungarna och icke långe
«
derefter dog också den andra
och gamla gumman Nalle dog
till sist och begrnfvades af
gumman Warg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
