Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nct biskop Henriks lefnad och
underverk. Dessa båda böcker
läste eremiten tillsammans med
sin flitige lärjunge hvarje
morgon, sedan de gjort sin bön.
öch hvarje alton, när Sigge
uträttat dagens arbete. Och
detta fann Sigge sä nöjsamt,
att. han innan kort lärde sig
latin och kunde alla den
helige Henriks underverk utantill.
Men undertiden vexte han
också ined hvarje år större
och starkare. Han glömde
icke heller att öfva sig i
båg-skjutning och andra vanliga
lekar, så att han nu redan
kunde med sin pil träffa en
svala i flyglen och med sin
yxa alhuggu en gren af nära
ett qvarters tjocklek uti ett
enda hugg.
En afton kom en uttröttad
vandrare till eremitkojan och
begärde, naüherberge. Det
var en gammal krigsknekt som
hette Petter Miekka, eller
Pecka, och som fordom tjenat
hos Sigjres fader på Saaristo
gård. Pekka hade sist tjenat
i Wiborg, men blifvit halt af
ett lansstygn i benet, och nu
hade hart fått afsked med sitt
halta ben till pension och frihet I
att begifva sig hvart han
behagade. Ilan uppsökte då sin
gamla hembygd, men fann der
allt öde och visste icke hvad
ban skulle företaga sig.
— Du kan bo med oss,
tills du får något bättre, sade
eremiten, hvars koja stod öppen
för alla fattiga; — och da
kan du berätta oss något nytt
från kriget.
Delta var Pekka gerna
med om och begynte nu att
berätta alla sina äfventyr,
medan ban hjelpte Sigge att binda
nät oeh spetsa pilar. Det
är ett oroligt lif vid
gränsen, berättade han. En tid
är det stilla, och man tror alt
det är fred, och folket går ut
att så och skörda på
svedje-markerna. Men innan någon
vet ordet af, kommer åter en
skara af vilda sällar i hvita
fårskins rockar, ridande in
öfver gränsen och mörda, bränna
och plundra på det gamla viset.
Då samlas folket, för att sätta
sig till motvärn, men i ett huj
äro kanaljerna åter sin kos,
och man ser endast rykande
askhögar och nedtrampade
å-kerfält. Deröfver bli våra
unga karlar rasande, rota sig
tillsamman under någon
krigsvan anförare och göra, i sin tur,
ett besök i fiendens land. Vi
ha icke så snabba hästar, som
ban, men vi ha i stället goda
skidlöpare och bruka derföre
helsa på fienden under vintern.
Då går det fram med eld och
svärd, som vi sett fienden göra.
Vi öfverfalla byar och gårdar
oförtänkt, bränna och plundra,
nedhugga menniskor, slagta
boskap. Vanligen följa bönder
med hästar och slädor efter
skidlöparne; allt byte lastas på
slädorna, och 6å bär det af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
