Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.y>
till en ling björk, som stod
icke långt derifrån — ocb det
var icke en liten björk, utan
väl tre gånger så lång, som
ban sjelf, — böjde sig ned,
ocb uppryckte trädet med
rötterna ocb kastade det för den
förvånade knektens fötter.
— Se på pojken, det var
mig en björn! menade Pekka.
— Jag heter också Jernarm,
menade Sigge.
— Tviflar du ännu, ntt jag
kan slåss för mitt land?
— Sämre karlar har jag
sett på Wiborgs vallar,
svarade Pekka. Unga herrn
kunde ju fresta på.
Eremiten hade stilla tigande
åhört detta samtal. Nu gick
han att hemta den femte
guld-t af hm och bad Sigge läsa hvad
der stod skrifvet.
Sigge låste:
FÄDERNESLAND.
— Du har sagt det,yttrade
eremiten. Gå och strid för
ditt fädernesland!
Sigges hjerta veknade. Men
hvem skall sörja för eder, gode
fader, når jag är borta?
frågade ban.
— Gud bar nu sörjt för
mig i nära sjuttio är, svarade
eremiten, och ban lärer väl
äfven göra det härefter. Jag
har ändock tänkt att i sommar
göra en vallfart till Nädendals
kloster, och jag kan blifva der
sålänge det behagar min herre
och Gud. Gå, käre son, och
strid manligen för »litt fäder-
nesland! Gud välsigne din
ungdom till åra och mannamod,
att du må återvända med
seger som en kristen riddare
och sotn en god son af ditt land!
Och han lade sina händer
välsignande på gossens hufvud.
(Fortsåttes).
Juryns dorn
eller
den preussiska vasen.
af Miss Edgneorth.
(Porta. fr. n;o 6).
Albert förklarade, att ban
ej begärde någonting bättre.
Grefvinnan Laniski och alla
de närvarande prisade med
en mun Fredriks mildhet och
Alberts ädelmod.
Efter airt besök hos fången
på Spandau, kände sig Albert
på intet sätt hugad att rygga
tillbaka för den förbindelse ban
iklädt sig. Men Laniski
visade en liflig oro, då han
hörde hvad soln hade tilldragit sig
hos lians mor.
— Ack, min vän! utbrast
han, hvarföre skulle du gå in
på dessa olycksaliga vilkor?
Dukan lika väl som jag, vara
öfvertygad om min oskuld, men
du skall aldrig kunna bevisa
den, och du skall blott få dela
den onåd i hvilken jag fallit!
— Jag skulle icke anse det
för någon skam, att dela en
o-skyldig väns fängelse.
— Mins du hvad du sade
mig, dä vi återvände till Ber-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
