Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.•»4
sin öfvertygelse nf någonting
annat än sanning och rättvisa;
derpå reste han sig, tilltalade
juryn och sade;
— Mina herrar Jurymän!
J ären här församlade på
konungens befallning för att
bildaer enåsigt om den
fängslade August Laniskis skuld eller
oskuld. Herr Warendorff, som
har den äran att tala i
konungens namn, ekall underrätta er
om arten nf de beskyllningar
man gjort honom. Af denne
unge nian herr Albert
Alten-burg, skolen J åter få höra allt
det som kan blifva sagdt till
fångens rättfärdigande, emedan
ban frivilligt åtagit sig hans
försvar. Sedan J hört alla
bevis för och mot, skolen J
uttala er dom, utan hänsyn till
någonting annat än till sanning
och rätt. Den äldste bland
c-der skall derpå underrätta mig
oin er åsigt genom följande ord :
Ju. den anklagade är sky Id i t/,
eller Nej, den anklagade är
icke skyldig.
— Sedan J gifvit in ig del af
ert beslut, skall jag med
ledning dernf i konungens na inn
uttala domen. Om er åsigt är:
"Nej, ilen anklagade är icke
skyldig", skall jag i samma
stund förklara honom fri samt
att hans rykte eller heder icke
fått den ringaste fläck af
hvarken den mot honom riktade
an-klagelscu, hans arrest, eller
denna offentliga
domstolsförhandling. Om J deremot å andra
sidan sägen: "Ja, den
anklagade är skyldig", skall jag
dömma honom till ett års fängelse
på Spandau. 1 detta fall skall
jag äfven uttala samnia dom
öfver Albert Altcnburg; ty det
år på det vilkor ban fått till—
låtelse att föra sin väns talan.
— Mine herrar jurymän, J
skolen med en opartisk och
allvarlig uppmärksamhet följa
ä-reridetsgång: det är eder
skyldighet både emot er konung
och ert land.
Såsuart ordföranden slutat
och återtagit sin plats, uppsteg
herr Warendorff och talade:
Herr president, herrar
jurymän.
— Det är med en känsla af
den djupaste oro, som jag i
denna stund har den äran att
i konungens namn tn<ra till
or-det. Att anklaga en man är
alltid ett vidrigt värf; men att
anklaga en man med högsinta och
ädla känslor, ty sädana har jag
alltid ansett och anser
måhända ännu grefve Laniski ega,
är ett dubbelt svårt och
motbjudande uppdrag. Jag vill
icke utgifva mig för att vara
mem högsint och finkänslig än
andra: uien jag ber er, mina
herrar, att.ett ögonbliek försätta
eder i mitt ställe och föreställa
eder hurudana minn känslor
som menniska oeh tjensteman
måste vara. Jag är icke
okunnig om huru omtyckt och väl
ansedt namnet Laniski är både
i Berlin och Potsdam. Jag är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
