Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
71
mig att erbjuda mig dertill;
utan mitt lugna förstånd som
sade mig att jag kunde och
borde göra det.
— Och jag har sedan dess
haft den lyckan, mina herrar,
att under loppet af mina
efterspaningar blifva öfvertygad
om, att jag bält rätt i mina
antaganden. Utan att
tillgripa dessa vältalighetsblomster,
som endast tjena till att
utsmycka lögnen, men blott
skada sanningen istället för att
pryda den, skall jag i få ord
enkelt och klart för domstolen
framlägga rnina bevis.
Det första af Albert
framkallade vittnet var flen
arbetare, som burit vasen till det
rum i hviket ugnen befann sig.
Detta vittne sade, att han
icke gifvit vasen i dens
händer, som det ålåg att bränna
porslinerna, utan att ban ställt
den jemte flere andra
porslinssaker pà ett bräde, som stod
på ett bord bredvid ugnen.
Albert. — Ar ni säker på,
att ni stälde den på detta
bräde?
Vittuet. — Fullkomligt säker.
Albert. — Hvilken orsak
liar ni, att så säkert erinra er
denna omständighet?
Vittnet. — Jag lilius det
derföre, att jag först stälde
vasen så nära kanten, att den
höll på att falla. Det
skrämde mig pà det högsta och
gjorde att jag icke kunde
glömma det. Jag makade rum för
den på brädet, och stälde den
sedan på en säker plats: jag
påstår det med bestämdhet.
Albert. — Det är äfven
allt, som jag vill fråga et»oili,
käre vän.
Det derefter framkallade
vittnet var den arbetare, som
brände porslinet.
Albert. — Såg ni det
föregående vittnet ställa vasen på
brädet innan ban lemnade
vasen i edra händer?
Vittnet. — Ja, min herre.
Albert. — Ni är Bäker på
att han stälde den [id brädet?
Hvilken orsak bar ni att
påminna er denna omständighet?
Vittnet. — Jag kominer
i-håg det emedan jag hörde
min vän utbrista: — •’Minsann
Wilhelm, höll jag inte på att
söndra den förbannade vasen!
Men se bit, nu står den säkert
här på brädet!" — jag vände
mig om och såg ilen verkligt
i säkerhet bland de andra
porslinssakerna.
Albert. — Påminner ni er
någonting vidare?
Vittnet. — Nej, min herre,
om inte det, att min kamrat
sade mig: — "Wilhelm, den
bör genast sättas i ugnen,"
— och att jag. svarade: —
Hvar sak har sin tid; ugnen
är inte ännu färdig: jag ämnar
sätta den dit med de andra
sakerna.
Albert. — Ni satte således
icke vasen genast i ugnen, efter
det den blef dithcuitad?-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
