Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101
och skall icke få nåd för min
moders ögon!
Vid dessa ord trädde fru
Ingeborg fram med sin dotter
Frida ty de hade förnummit,
att striden var slutad. Och
de böjde knä vid den fallne
röfvaren och tackade Gud och
Jungfru Maria och alla helgon,
att de dock hade återfunnit
sin son och sin broder. Och
furst Igor reste sig upp, der
han legat afsvimmad på marken,
och alla voro glade, att den
stora striden vid Somero skog
var förbi. Men Matts
hofsla-gare stod icke mera upp: han
var död, och månge röfvare
voro döde med honom.
(Slut följer.)
Flickan, som blef elfva.
Det var en gång cn liten bäck,
Som slingrade sig vig och täck
Emellan tufvorna på ängen
Och under pilens gula hängen.
Och blommorna i vacker krans
Dc stodo omkring källan hans
Och nickade sä gladt i hågen
Och speglade sig uti vågen.
Om qvällen sägs vid bäckens strand
Små elfvar pläga hand i hand
I månens sken i ringar dansa
Och sig med blommor små bekransa
Så kom dit ock en aftonstund
En liten, snäll och gläder kund
En mycket liten, näpen flicka,
Som ville utur källan dricka.
Hon satte sig vid källans rand
Och sänkte nea sin lilla hand
Uti det friska klara vatten,
Men dervid mistade hon hatten.
Den nedföll uti bäckens väg,
Och flickan böjde sig och såg
I källans djup — men då hon snafvar
Och sig i bäckens famn begrafvar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
