Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
1
trollf[vinnsm älskade
drottningen at’ allt hjerta och försökte
pä allt sätt att böta henne,
men förgäfves; intet kunde hon
böta den sjuke ty den onda
qvinnan hade alltid sina onda
upptåg, så att. den goda
qvinnans afsigter alltid
misslyckades. Sålunda stredo två
maktdom drottningens lif.
Prinsarne och prinsessorna
greto så att ögonen voro röda
dagarna igenom af bara sorg
öfver sin sjuka moder. En
dag då de gingo i parken och
gräto, mötte de den goda
troll-qvinnan, som tog dem i
händerna och had att de icke
skulle gråta. — Om .1 viljen
hafva er moder frisk igen,
sade hon, så kan det nog eke,
men det är svårt för eder att
komma åt det enda medlet, ty
det fins långt ned i söder.
— Hvar finnes detta medel
då? frågade nlla på engång.
— Det är en liten kiselsten,
sade gumman, som är alldeles
rund, och på denna sten står
det infattadt med diamanter
ordet? "lljäpedcnDenna
sten fins på sydligaste udden
af Caplandet. Der fins ett
litet berg och på dess öfversta
spets skall den ligga omgifven
af diamanter. Då den sättes
på den sjukes mun, blir hon
irisk. Men nu är det så farligt
att gå upp för det der berget,
ty man får icke se sig om då
man stiger upp för detsamma,
utan hålla ögonen oafvåndt rik-
tade mot toppen. Nedanom
berget finnas nämnligen så
mycket onda andar, hvilka
skymfa och håna en, så att
det är omöjligt ntt hålla
öronen fast. Om man då vänder
sig om, är man ögonblickligen
förlorad och blir förvandlad
till cn jordhög.
— Jag vill gå dit, sade den
äldste prinsen; J andra fän
vara här hemma sålänge.
— Det är rätt, min gosse,
sade gumman; men var mycket
varsam. Icke dör er mor
ändå sålänge någon af eder
år hemma hos henne; lemnen
henne för all del icke allena!
Nu skildes de åt, och prins
Sigismund steg upp på sin
springare, och nu bar det af
mot söderu.
Efter en vecka kom ban,
efter många faror och besvär,
fram till Caplandet. Men allt
ännu bar det af mot södern,
och sist och slutligen kom ban
till Caplandets sydligaste udde;
der stannade han. Nu började
han se sig om efter den der
kullen, som qvinnan talat om,
och det räckte icke heller långe,
innan ban varsnade den. Nu
steg ban af hästeu vid kullens
fot och beredde sig att vandra
uppför densamma; men först
började ban noga se sig om,
om der var några menniskor
eller andra varelser, men ingen
syntes till. — Det bör väl
icke vara den bär kullen, —
sade prins Sigismund, — men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
